Lissabonfördraget

Från Wikipedia

Lissabonfördraget
Lissabonfördraget	Länder som har ratificerat
Typ av fördrag	Justerar föregående fördrag
Utkast	7-8 september 2007
Signerat	13 december 2007
Förslutet	18 december 2007
Implementerat	1 januari 2009 om det ratificeras
Signaturer	EU:s medlemsstater
Språk	EU:s 23 officiella språk

Lissabonfördraget (även Reformfördraget) är ett föreslaget fördrag som ska justera Europeiska unionens nuvarande fördrag. Fördraget undertecknades av EU:s stats- och regeringschefer den 13 december 2007 och är tänkt att ratificeras under 2008, så att det kan träda i kraft innan Europaparlamentsvalet 2009.

Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, den föreslagna EU-konstitutionen, skrotades i och med att ratificeringsprocessen misslyckades i Frankrike och Nederländerna under 2005. Totalt hade 18 av EU:s medlemsstater ratificerat konstitutionen men eftersom det krävdes samtliga länders godkännande kunde konstitutionen inte träda i kraft.

I juni 2007 nådde därför Europeiska rådet en uppgörelse om ett nytt fördrag, som färdigställdes under en regeringskonferens, som startades 23 juli samma år och som pågick i tre månader. Fördraget undertecknades av alla medlemsstater den 13 december 2007 i Lissabon och planeras att ratificeras av samtliga medlemsstater fram till dess att nästa Europaparlamentsval hålls i juni 2009.^[1]

Lissabonfördraget justerar dels Maastrichtfördraget (även kallat EU-fördraget) och dels Romfördraget, som i och med Lissabonfördraget kommer att heta Fördraget om unionens funktionssätt. Till skillnad från den tidigare föreslagna Europeiska konstitutionen ersätter alltså Lissabonfördraget inte tidigare fördrag, utan endast justerar dem.

I Lissabonfördraget är de europeiska symbolerna, så som Europaflaggan och Europadagen, bortplockade på grund av att symbolerna ansågs för statsbildande. Flera medlemsstater har dock undertecknat ett dokument där länderna deklarerar att de kommer att fortsätta använda EU-symbolerna.

Med fördraget stärks EU:s gemensamma utrikespolitik, genom att unionen får en utrikesrepresentant. Europeiska rådet får också en ordförande. Flera av EU:s medlemsstater har dock förhandlat sig till undantag från vissa av fördragets delar.

Innehåll 1 Händelser som har lett till det första utkastet av reformfördraget 1.1 Den misslyckade EU-konstitutionen 1.2 Överenskommelse om ett korrigerat nytt EU-fördrag 1.3 Tidsplan för Lissabonfördraget 1.4 Europeiska rådets möte i juni 1.5 Europeiska rådets möte i oktober 2 Portugisiska regeringskonferensen 2.1 Regeringskonferensens början 2.2 Deltagare 2.3 Önskan om att omförhandla efter junibestämmelsen 2.4 Regeringskonferensens slut och undertecknandet av fördraget 3 Innehåll 3.1 Viktiga ändringar 3.2 Undantag från olika områden av europeisk lag 3.3 Röstningen i Europeiska unionens råd 3.4 Nationella parlament 3.5 EU:s tre pelare 3.6 Rättighetsstadgan 3.7 Borttagandet av statsliknande symboler och terminologi 3.8 EU:s utrikesrelationer 3.9 Namnändringar 3.10 Utvidgningen av EU 3.11 Klimatförändringar och energisolidaritet 4 Ratificering 4.1 Irland 4.2 Polen 4.3 Slovakien 4.4 Tjeckien 4.5 Ratificering medlemsstat för medlemsstat 4.6 Deposition och giltlighet 5 Se även 6 Källor 7 Externa länkar

[redigera] Händelser som har lett till det första utkastet av reformfördraget

[redigera] Den misslyckade EU-konstitutionen

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Efterfrågan att reformera EU:s konstitutionella grundstruktur, i synnerhet efter att EU fått tio nya medlemsstater 2004, belystes i ett tillägg till Nicefördraget redan under 2001. Överenskommelserna i Nice hade banat väg för en fortsatt utvidgning av unionen genom att förändra röstsystemen, men fördraget ansågs inte vara tillräckligt för att anpassa EU inför de kommande utvidgningarna.

Laeken-deklarationen i december 2001 ålade EU att förbättra demokratin, insynen och effektiviteten, och att påbörja processen som skulle leda till en EU-konstitution. Europeiska konventet upprättades, och leddes av den före detta franska presidenten Valéry Giscard d'Estaing. Konventetet fick som uppgift att ta fram ett första utkast genom bred konsultation inom EU. Konventet bestod till största delen av representanter från de nationella parlamenten, inte bara från de dåvarande medlemsstaterna utan också från kandidatländerna, liksom representanter för EU:s stats- och regeringschefer. Det slutgiltliga utkastet publicerades i juli 2003. Den föreslagna konstitutionen godkändes vid ett möte 18-19 juni 2004 under Irlands ordförandeskap.

Konstitutionen blev undertecknad vid en ceremoni i Rom den 29 oktober 2004 efter att EU:s stats- och regeringschefer hade godkänt den. Men innan den nya konstitutionen skulle kunna träda i kraft var den tvungen att bli ratificerad i samtliga medlemsstater. Ratificeringsprocesserna såg olika ut i EU:s medlemsländer, beroende på traditioner, konstitutionella lagar och det politiska läget. Under 2005 röstade folken i Nederländerna och Frankrike nej till den föreslagna konstitutionen i nationella folkomröstningar. Trots att majoriteten av EU:s medlemsstater redan hade ratificerat konstitutionen så kunde den inte träda i kraft eftersom samtliga medlemsstaters godkännande krävdes. Detta ledde till en "period med reflektion" och slutet på den föreslagna Europeiska konstitutionen.

[redigera] Överenskommelse om ett korrigerat nytt EU-fördrag

Under 2007 tog Tyskland över EU-ordförandeskapet och deklarerade att perioden med reflektion var över. I mars, vid 50 års-jubileet av Romfördraget, antogs Berlindeklarationen av alla medlemsstater. I och med Berlindeklarationen påbörjades processen för att ta fram ett nytt fördrag, som är tänkt att träda i kraft i mitten av 2009.^[2]

Redan innan Berlindeklarationen hade Amato-gruppen, en grupp bestående av europeiska politiker och två ledamöter ur EU-kommissionen, arbetat inofficiellt med att skriva om EU-konstitutionen. Den 4 juni 2007 släppte gruppen sin text på franska. Texten bestod av 12 800 ord i 70 artiklar, vilket kan jämföras med EU-konstitutionens 63 000 ord i 448 artiklar.

[redigera] Tidsplan för Lissabonfördraget

I Berlin-deklarationen satte EU:s ledare inofficiellt tidsplanen för det nya fördraget:

	21–22 (23) juni 2007		Europeiska rådet ger mandat åt regeringskonferensen
	23 juli 2007		Regeringskonferensen påbörjas i Lissabon
	7–8 september 2007		EU:s utrikesministrar möts
	18–19 oktober 2007		Europeiska rådet möts i Lissabon och beslutar om Lissabonfördraget
	13 december 2007		EU:s medlemsstater undertecknar Lissabonfördraget
	till slutet av 2008		Ratificering av samtliga medlemsstater
	1 januari 2009		Fördraget träder preliminärt i kraft

[redigera] Europeiska rådets möte i juni

Den 21 juni 2007 samlades Europeiska rådet i Bryssel för att nå en uppgörelse om grunderna för ett nytt fördrag, som ska ersätta den skrotade konstitutionen. Mötet ägde rum under det tyska ordförandeskapet, med Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, som ordförande för Europeiska rådet och värd för förhandlingarna. Efter att rådet snabbt beslutat om sina andra frågor, så som att låta Cypern och Malta ansluta sig till euroområdet från och med 1 januari 2007, tog förhandlingarna om fördraget över och pågick till klockan fem på morgonen den 23 juni 2007.

Överenskommelsen var ett 16-sidor "mandat" som föreslog ett borttagande av mycket av konstitutionens terminologi och många av de symboler, däribland EU-flaggan, från den gamla EU-konstitutionens text. Därtill hade man kommit överens om att rekommendera IGC (Intergovernmental Conference) att den gamla EU-konstitutionens text skulle bli korrigerade inom specifika områden (så som röstsystemet och utrikespolitiken). På grund av påtryckningar från Storbritannien och Polen bestämdes också att man skulle begränsa användandet inom EU av den europeiska rättighetsstadgan (både Polen och Storbritannien förhandlade till sig en så kallad opt-out i frågan). Bland andra specifika ändringar som kan nämnas är den ökade möjligheten för ett land att få en opt-out inom olika delar av EU:s lagstiftning och att det nya röstsystemet som föreslogs i den skrotade EU-konstitutionen inte kommer att börja användas förrän tidigast 2014.^[3][4][1]

Under junimötet uppstod också namnet "reformfördrag" och således togs namnet "Konstitution för Europa" fullständigt bort från det nya fördraget. Tekniskt sett var man överens om att reformfördraget skulle ändra både Maastrichtfördraget (EU-fördraget) och fördraget som upprättar Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) för att omfatta de flesta bestämmelserna i EU-konstitutionen, men reformfördraget kommer inte att ersätta de två nuvarande fördragen, vilket var tänkt tidigare med EU-konstitutionen. Man kom också överens om att döpa om EG-fördraget till fördraget om unionens funktioner. Därtill var man överens om att det skulle vara en referens till rättighetsstadgan, precis som i EU-konstitutionen, för att göra den juridiskt bindande.^[3] Många av ändringarna som överenskommelsen innefattade hade tidigare föreslagits av Amato-gruppen.

[redigera] Europeiska rådets möte i oktober

Vid Europeiska rådets möte den 18 och 19 oktober 2007 i Lissabon, Portugal, gjordes ytterligare överenskommelser, med syfte att få samtliga medlemsstateras ledare att godkänna fördraget:^[5]

• Italien garanterades ytterligare ett mandat i Europaparlamentet, medan talmannen i parlamentet inte längre räknas in i det totala antalet ledamöter (eftersom det max får vara 750 ledamöter i Europaparlamentet).
• Polen garanterades att Ioanninakompromissen ska efterföljas såvida inte alla EU:s medlemsstaters ledare tycker annat. Landet får därtill utse en egen generaladvokat i Europeiska unionens domstol (formellt sker detta genom att man utökar antalet generaladvokater från dagens åtta till elva).
• Österrike garanteras av Europeiska kommissionen att man inte kommer att dra landet inför EU:s domstol för att Österrike kvoterar in inhemska studenter (framför utländska) fem år framåt.
• Bulgarien lyckades med att få "euro" skrivet med kyrilliska bokstäver så att det istället uttalas "evro".

[redigera] Portugisiska regeringskonferensen

[redigera] Regeringskonferensens början

Portugal hade tryckt på och bistått Tyskland för att nå en uppgörelse för att ge ett mandat åt en regeringskonferens, som skulle arbeta under Portugals ordförandeskap. Regeringskonferensens arbete med att ta fram ett utkast till nytt fördrag påbörjades på allvar den 23 juli 2007, ungefär en månad efter att juniförhandlingarna hade avslutats. Regeringskonferensen öppnades genom en kort ceremoni. Det portugisiska ordförandeskapet presenterade ett 145-sidor långt dokument (med ytterligare 132 sidor med tolv protokoll och 51 deklarationer) som namngavs "Fördrag som ändrar EU-fördraget och EG-fördraget" och som publicerades på Europeiska unionens råds webbsida. Detta var det första steget i utkastsprocessen.^[6]

[redigera] Deltagare

Förutom representanter för de nationella regeringarna och jurister från respektive medlemsstat deltog även tre representanter för Europaparlamentet. De tre representanterna var EPP-ED:s Elmar Brok, PES:s Enrique Baron Crespo och ALDE:s Andrew Duff.^[7]

[redigera] Önskan om att omförhandla efter junibestämmelsen

Redan innan regeringskonferensens början uttryckte den polska regeringen en önskan om att gå tillbaka och omförhandla överenskommelsen som nåtts i juni. Den polska regeringen ville i synnerhet se över röstsystemet, men mjuknade i sina krav eftersom man inte ville vara det enda landet som ställde till med problem och för att det politiska trycket från andra EU-medlemsstater var väldigt stort.^[8] Polen förhandlade dock till sig ett undantag från rättighetsstadgans juridiska bindande.

[redigera] Regeringskonferensens slut och undertecknandet av fördraget

Regeringskonferensen, som till största del bestod av jurister från alla medlemsstater, avslutades vid rådets möte den 18–19 oktober 2007. Eftersom regeringskonferensen hölls i Lissabon och Europeiska rådets möten också hölls där, kallas fördraget för Lissabonfördraget, i likhet med de senaste fördragen (Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och Nicefördraget). Reformfördraget undertecknades den 13 december 2007, men fördragets innehåll spikades redan under Europeiska rådets möte i oktober 2007.

[redigera] Innehåll

Reformfördraget behåller de flesta av de institutionella förändringarna som fanns med i EU-konstitutionen, så som en permanent EU-ordförande, en utrikesminister (dock omdöpt till "Hög representant för unionens utrikes affärer och säkerhetspolitik"), samma mandatfördelning i Europaparlamentet, ett reducerat antal kommissionärer, en klausul om utträde ur EU och att EU blir en juridisk person, vilket möjliggör undertecknande av internationella avtal. Därtill har många av de politiska och konkreta ändringarna från de äldre fördragen i EU-konstitutionen behållits. Följande punkter är de ändringar av störst vikt från EU-konstitutionen och äldre fördrag:

[redigera] Undantag från olika områden av europeisk lag

Förutom förändringarna i terminologin och av symbolerna kommer fördraget troligtvis att tillåta länder att få undantag från EU:s lagar inom polis- och kriminalområden - vilket är ett krav från Storbritannien, som Tjeckien instämde på.^[9] Bestämmelser i fördragets grundbestämmelser från mötet i juni 2007 fastslår att fördelningen av makt mellan medlemsstaterna och unionen är en "tvåvägs-process", vilket syftar på att makt också ska kunna överföras tillbaka från unionen till medlemsstaterna.

[redigera] Röstningen i Europeiska unionens råd

Ett av de största problemen inför Europeiska rådets möte i juni 2007 var Polens krav på att ändra det föreslagna röstsystemet i Europeiska unionens råd. Det föreslagna röstsystemet har som syfte att vara mer demokratiskt genom att kombinera en kvalificerad majoritet bland alla medlemsstater (55 %) med 65 % av medborgarnas röster (det är den totala folkmängden som föreslås att ligga som grund) för att de flesta lagförslagen i rådet ska godkännas. Det nya röstsystemet gynnar stora och små länder, medan medelstora länder, så som Polen, missgynnas eftersom deras invånarantal minskar deras politiska makt.

Efter långa förhandlingar kom mötet till slut fram till en kompomiss tidigt på morgonen den 23 juni 2007. Enligt uppgörelsen ska det nuvarande röstsystemet (som inte omfattar kombinationen av röster och invånarantal) kvarstå fram till år 2014. Mellan 2014 och 2017 ska en övergångsfas äga rum då det nya röstsystemet tas i bruk, men då det gamla systemet kan användas om ett medlemsland så önskar.

[redigera] Nationella parlament

Reformfördraget kommer i viss mån att stärka de nationella parlamentens inflytande i EU:s beslutsfattning. Parlamenten kommer att få åtta, istället för sex, veckor på sig att studera kommissionens lagförslag innan förslaget fortsätter till unionens lagstiftande organ. Tyskland har föreslagit att om en tredjedel av de nationella parlamenten motsätter sig ett förslag måste kommissionen komma med en anledning till varför den har lagt fram lagförslaget, men är dock inte tvingad att dra tillbaka förslaget.^[9]

[redigera] EU:s tre pelare

Huvudartikel: EUs tre pelare

I den ursprungliga EU-konstitutionen skulle EU:s pelarstruktur försvinna genom att den andra pelaren (EU:s utrikes- och säkerhetspolitik) och den tredje pelaren (rättsliga och inre angelägenheter) togs bort. Storbritannien motsatte sig dock ytterligare överstatlighet inom dessa områden, främst på grund av att man ville slippa folkomröstning. Enligt junimötet beslutades att Storbritannien inte kommer att vara tvingat att ta del av EU:s samarbete inom rättsliga och polisiära angelägenheter. Inom utrikes- och försvarspolitiken kommer det nationella vetoet att kvarstå men övriga ändringar som fanns i EU-konstitutionen behålls.

1948	1952	1958	1967	1987	1993	1999	2003	2009
Bryssel- fördraget	Paris- fördraget	Rom- fördraget	Fusions- fördraget	Europeiska enhetsakten	Maastricht- fördraget	Amsterdam- fördraget	Nice- fördraget	Lissabon- fördraget
			Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG)
			Europeiska atomenergigemenskapen (EURATOM)
			Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)			Europeiska gemenskapen (EG)		Europeiska unionen (EU)
			↑Europeiska gemenskaperna↑		Rättsliga och inrikes frågor (RIF)
						Polisiära och straffrättsliga samarbetet (PSS)
				Europeiska politiska samarbetet (EPS)	Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP)
Västeuropeiska unionen (VEU)

[redigera] Rättighetsstadgan

Den 54-artiklar långa rättighetsstadgan fastslår medborgarnas politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. I den skrotade EU-konstitutionen var rättighetsstadgan inkluderade och juridiskt bindande. Storbritannien motsatte sig emellertid förslaget om att göra rättighetsstadgan juridiskt bindande.^[10] Det tyska ordförandeskapet föreslog att man i reformfördraget skulle i en enskild artikel referera till rättighetsstadgan men att man samtidigt skulle behålla det juridiska bindandet av den. Det skulle dock finnas en möjlighet till en garanti för medlemsstaterna från att EU-domstolens lagtolkningar skulle tvinga till ändringar i de nationella lagarna.^[11] På grund av Storbritanniens insisterande under junimötet 2007 kommer reformfördragets utkast och/eller stadgan att omfatta ett tydliggörande om att rättighetsstadgan inte kommer att skapa några ny rättigheter eller inkräkta på brittisk lagstiftning.

Rättighetsstadgan påverkar inte på något vis medlemsstaternas rätt att lagstifta om den "offentliga moraliteten", familjelagar eller skyddet av människors värdighet och respekten för människors fysiska och moraliska integritet. Detta är beslutat efter krav från Polen, men omfattar samtliga medlemsstater som är bundna till rättighetsstadgan.

Varken Storbritannien eller Polen kommer att vara bundna till rättighetsstadgan.

[redigera] Borttagandet av statsliknande symboler och terminologi

EU:s ledare var överens om att ta bort de statsliknande kännetecknena så som ordet "konstitution", liksom all referering till EU:s symboler (flagga, unionssång, motto) som hade varit mycket omdiskuterade i vissa EU-medlemsstater, i synnerhet i Nederländerna och Frankrike där folken röstade nej. I likhet med borttagandet av statsliknande terminologi och symboler togs även nya föreslagna namn för olika typer av EU-lagstiftning bort, så som ordet "lag".^[11][10][3]

I protest mot att unionens symboler togs bort ur fördraget undertecknade flera av EU:s medlemsstater ett separat protokoll där länderna deklarerar att de kommer att fortsätta att använda unionens symboler, så som flaggan, unionssången och Europadagen. Hittills har 16 medlemsstater, Belgien, Bulgarien, Cypern, Grekland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike undertecknat deklarationen. Borttagande av symbolerna från Lissabonfördraget var främst ett krav från Polen, Tjeckien och Storbritannien.^[12][13]

[redigera] EU:s utrikesrelationer

Utrikesrelationer är ett politikområde som kräver enhällighet hos EU-medlemsstaterna, enligt reformfördraget. Fördraget kommer att slå samman EU:s utrikespolitiska talesman med kommissionären med ansvar för EU:s utrikesrelationer, bland annat för att reducera antalet kommissionärer i EU-kommissionen. Den nya posten inkluderar dessutom kommissionens vice-ordförandepost. I konstitutionen kallades den nya posten för "Unionens utrikesminister". Detta har, i reformfördraget, ersatts med "Hög representant för unionens utrikes affärer och säkerhetspolitik".^[3][9]

Förändringarna i utrikesrelationerna har av en del setts som kärnan av ändringarna i fördraget, så som Europeiska enhetsakten skapade den gemensamma marknaden, Maastrichtfördraget skapade euron eller Amsterdamfördraget skapade ett starkare samarbete inom inre angelägenheter.^[14]

[redigera] Namnändringar

"Fördraget som upprättar Europeiska gemenskapen" (Romfördraget) kommer att döpas om till "Fördraget om unionens funktionssätt". De två huvudfördragen kommer emellertid att kvarstå som separata dokument och kommer inte att slås ihop till ett "konstitutionellt fördrag".

Dessutom blir det förändringar i EU:s institutioner: "Europeiska rådet" och "Europeiska centralbanken" kommer båda att bli officiella institutioner; "Europeiska unionens råd" kommer i fördraget att kallas enbart för "Rådet" eller "Ministerrådet"; "Europeiska gemenskapens domstol" blir "Europeiska unionens domstol" och "Europeiska gemenskapens kommission" blir "Europeiska kommissionen".^[6]

EG-domstolens namnbyte till EU-domstolen är ett resultat av avskaffandet av pelarstrukturen.

[redigera] Utvidgningen av EU

Huvudartikel: Europeiska unionens utbredning och utvidgning

Reformfördraget kommer precis som EU-konstitutionen att kräva att potentiella medlemsstater också måste erkänna unionen värdegrund om de vill bli medlemmar. Ett nederländsk förslag om att inkludera Köpenhamnskriterierna för den fortsatta utvidgningen i det nya fördraget har inte fullständigt inkluderats eftersom man är rädd för att EU:s domstol då kommer att ha det sista ordet om vem som kan eller inte kan ansluta EU, istället för att de politiska ledarna bestämmer det.^[9] Under junimötet 2007 förespråkade den nederländska premiärministern Jan Peter Balkenende tydligare kriterier för anslutning till EU i fördraget.

Precis som EU-konstitutionen kommer reformfördraget att inkludera en bestämmelse som möjliggör för en medlemsstat att lämna unionen. En annan viktiga förändring är att det tak på maximalt 27 EU-medlemsstater som Nicefördraget upprättade tas bort. Detta innebär att fler länder, så som Kroatien, Makedonien och Turkiet, kan ansluta unionen.

[redigera] Klimatförändringar och energisolidaritet

Reformfördraget har flera överenskommelser om klimatförändringar och striden mot den globala uppvärmningen, som kommer att läggas till som mål för EU. Därtill har flera bestämmelser i fördraget ändrats för att även inkludera solidaritet i frågor som energitillgång och ändringar av energipolitiken inom EU.

[redigera] Ratificering

Reformfördraget är tänkt att ratificeras under 2008, för att sedan kunna träda i kraft innan Europaparlamentsvalet 2009.

Endast Irland har deklarerat att man tänker hålla en folkomröstning. Statsminister Fredrik Reinfeldt har deklarerat att riksdagen kommer att ratificera fördraget utan folkomröstning. I många medlemsstater var dock trycket mycket starkt för folkomröstningar, i synnerhet i Storbritannien och Danmark.^[15][16]

Nederländerna, Storbritannien och Tjeckien övervägde att folkomrösta om reformfördraget, men i alla fall beslutade respektive regering att enbart ratificera fördraget i parlamentet. I Nederländerna och Storbritannien kan parlamentet utlysa folkomröstning mot regeringens vilja, men detta ses som högst osannolikt eftersom en majoritet av parlamentets ledamöter vill ha en ratificering utan folkomröstning.^[17][18] I Tjeckien röstade parlamentet den 30 oktober 2007 för en ratificering utan folkomröstning. Endast Böhmen och Mährens kommunistiska parti och några ledamöter från regeringspartiet röstade för en folkomröstning.^[19]

Portugals premiärminister José Sócrates lovade att hålla en folkomröstning om den skrotade Europeiska konstitutionen. Eftersom konstitutionen avslogs i Frankrike och Nederländerna hölls aldrig någon folkomröstning i landet. Frågan huruvida Portugal skulle hålla en folkomröstning eller inte om Lissabonfördraget var därför aktuell, men samtliga partier utom vänsterblocket var tveksamma till en folkomröstning. Vid en omröstning i parlamentet den 7 februari röstade Portugals parlament emot en folkomröstning om fördraget.^[20]

I Danmark avgjorde en partipolitiskt obunden kommission huruvida Lissabonfördraget skulle innebära en maktöverföring från Danmark till EU. Kommissionens slutsats var att någon sådan maktöverföring inte skulle ske och således behövdes ingen folkomröstningen hållas. Den 11 december 2007 meddelade Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen att Lissabonfördraget kommer att ratificeras enbart genom en omrösning i folketinget.^[21]

Sveriges regering kommer att lägga fram en proposition om ratificering av Lissabonfördraget vid riksdagens öppnande i september. Propositionen kommer att behandlas i november.

[redigera] Irland

Irland höll, som enda EU-land, en folkomröstning om Lissabonfördraget, den 12 juni 2008.

En majoritet av irländarna röstade nej till Lissabonfördraget [1] trots att enbart ett parti i Irlands parlament, Sinn Féin återfanns på nej-sidan.

De regerande partierna, Fianna Fáil och Progressive Democrat var för fördraget, medan det tredje regeringspartiet, det gröna partiet, var splittrat i frågan.

[redigera] Polen

I Polen krävdes det kvalificerad majoritet, två tredjedelar, för att fördraget skulle kunna ratificeras av parlamentet. Premiärminister Donald Tusk ställde sig positiv till fördraget, medan oppositionsledaren och före detta premiärministern Jaroslaw Kaczynski ställde sig negativ. Regeringen saknade den kvalificerad majoritet som krävdes i parlamentet. Även om Kaczynski var med och förhandlade fram fördraget under 2007, och då förhandlade fram flera justeringar i Polens intresse, hotade han med att hans parti Lag och rättvisa skulle rösta ner fördraget. Donald Tusk hotade i gengäld att en folkomröstning kunde bli aktuell.^[22] Fördraget skulle nämligen ha kunnat ratificerats av presidenten Lech Kaczynski, som är tvillingbror med Jaroslaw Kaczynski, om frågan istället hade behandlats i en folkomröstning. Opinionsmätningar visade på att en överväldigande majoritet (75 %) av polackerna skulle stödja fördraget, medan föga 7 % skulle rösta nej.^[22] Förhandlingarna slutade med att Lag och rättvisa röstade för fördraget.

[redigera] Slovakien

Slovakiens regering planerade att parlamentet skulle ratificera fördraget den 31 januari 2008. På grund av en medielag, som opposition motsatte sig, vägrade de konservativa partierna att godkänna fördraget. Två av de tre oppositionspartierna stödde fördraget i sak, men motsatte sig den slovakiska regeringens förslag till medielag som de menade är ett ingrepp i yttrandefriheten. Regeringen å sin sida hävdade att oppositionen bedrev utpressning, genom att beblanda Lissabonfördraget med inrikespolitiska frågor.^[23][24] För att fördraget skulle ratificeras av Slovakiens parlament krävdes minst 60 % av rösterna. Regeringen saknade således fem mandat för att ensamt kunna ratificera fördraget. Parlamentet godkände slutligen medielagen. Därefter gick oppositionen slutligen med på att ratificera fördraget.

[redigera] Tjeckien

Den tjeckiska senaten beslutade att skjuta upp omröstningen om fördraget och bad landets konstitutionella domstol för yttrande om fördraget för att se om det överensstämmer med tjeckisk lag.^[25] Cyril Svoboda, ordförande i statliga lagstiftande rådet, uttryckte sin oro över Lissabonfördragets deadline. "Det största problemet är att författningsdomstolen inte kommer att avgöra förrän i september 2008 om de klagar på Lissabonfördrag", sa han. Den följande senatomröstningen i oktober 2008 kommer förmodligen att försena beslutet om Lissabonfördraget till slutet av november, säger Svoboda. Det är därför troligast att ratificeringen är avklarad i december 2008.^[26]

[redigera] Ratificering medlemsstat för medlemsstat

I tabellen nedan visas vilka länder som ratificerat Lissabonfördraget. Ratificeringsprocessen ska inte blandas ihop med ratificeringsprocessen av den numera skrotade Europeiska konstitutionen.

	Stat	Kammare	Status			-	Tidpunkt	Deposition[27]	Ratificeringstyp
	Belgien	Representanthuset	Ratificerat	116	18	7	2008-04-10		Parlament	[28]
		Senaten	Ratificerat	48	8	1	2008-03-06			[29]
		Bryssels parlament	Ej avslutad				Innan juli 2008
		Flamländska parlamentet	Ej avslutad				Innan juli 2008
		Valloniska parlamentet	Ratificerat	56	2	4	2008-05-14			[30]
		Franskspråkiga parlamentet	Ratificerat	67	0	3	2008-05-20			[31]
		Tyskspråkiga parlamentet	Ratificerat	22	2	1	2008-05-19			[32]
	Bulgarien	Nationalförsamlingen	Ratificerat	195	15	30	2008-03-21	2008-04-28	Parlament	[33]
	Cypern	Representanthuset	Ej avslutad				2008-07-03		Parlament
	Danmark	Folketinget	Ratificerat	90	25	0	2008-04-24	2008-05-29	Parlament	[34]
	Estland	Statsrådet	Ratificerat	91	1	9	2008-06-11		Parlament	[35]
	EU	Europeiska rådet	Signerat	27	0	0	2007-12-13	Ej nödvändigt	Parlament	[36]
		Europaparlamentet	Godkänt	525	115	29	2008-02-20			[37]
	Finland	Riksdagen	Ratificerat	151	27	21	2008-06-11		Parlament	[38]
		Ålands lagting	Ej avslutad				September 2008
	Frankrike	Nationalförsamlingen	Ratificerat	336	52	22	2008-02-07	2008-02-14	Parlament	[39]
		Senaten	Ratificerat	265	42	13	2008-02-07			[40]
	Grekland	Parlamentet	Ratificerat	250	42	0	2008-06-11		Parlament	[41]
	Irland	Folkomröstning	Ej avslutad				2008-06-12		Folkomröstning
		Representanthuset	Ratificerat	Ingen omröstning			2008-04-29			[42]
		Senaten	Ratificerat	Ingen omröstning			2008-05-07			[43]
	Italien	Deputeradekammaren	Ej avslutad				Sommaren 2008		Parlament
		Senaten	Ej avslutad				Sommaren 2008
	Lettland	Parlamentet	Ratificerat	70	3	1	2008-05-08	2008-06-16	Parlament	[44]
	Litauen	Parlamentet	Ratificerat	83	5	23	2008-05-08		Parlament	[44]
	Luxemburg	Deputeradekammaren	Ratificerat	47	1	3	2008-05-29		Parlament	[45]
	Malta	Representanthuset	Ratificerat	65	0	0	2008-01-29	2008-02-06	Parlament	[46]
	Nederländerna	Representanthuset	Ratificerat	111	39	0	2008-06-05		Parlament	[47]
		Senaten	Ej avslutad				2008-07-08
	Polen	Sejmen	Ratificerat	384	56	12	2008-04-01		Parlament	[48]
		Senaten	Ratificerat	74	17	6	2008-04-02			[49]
	Portugal	Parlamentet	Ratificerat	208	21	0	2008-04-23	2008-06-17	Parlament	[50]
	Rumänien	Parlamentet	Ratificerat	387	1	1	2008-02-04	2008-03-11	Parlament	[51]
	Slovakien	Nationalrådet	Ratificerat	103	5	1	2008-04-10		Parlament	[52]
	Slovenien	Nationalförsamlingen	Ratificerat	74	6	0	2008-01-29	2008-04-24	Parlament	[53]
	Spanien	Deputeradekongressen	Ej avslutad				Juni 2008		Parlament
		Senaten	Ej avslutad				September 2008
	Storbritannien	Underhuset	Ratificerat	346	206	81	2008-03-11		Parlament	[54]
		Överhuset	Ratificerat	277	184	0	2008-06-18			[55]
		Gibraltarparlamentet	Ej avslutad
	Sverige	Riksdagen	Ej avslutad				November 2008		Parlament
	Tjeckien	Deputeradekammaren	Ej avslutad				December 2008		Parlament
		Senaten	Ej avslutad				December 2008
	Tyskland	Förbundsdagen	Ratificerat	515	58	1	2008-04-24		Parlament	[56]
		Förbundsrådet	Ratificerat	65	0	4	2008-05-23			[57]
	Ungern	Nationalförsamlingen	Ratificerat	325	5	14	2007-12-17	2008-02-06	Parlament	[58]
	Österrike	Nationalrådet	Ratificerat	151	27	0	2008-04-09	2008-05-13	Parlament	[59]
		Förbundsrådet	Ratificerat	58	4	0	2008-04-24			[60]

Observera att det ibland även kan krävas statschefens godkännande för att ett land formellt ska ratificera fördraget.

[redigera] Deposition och giltlighet

Lissabonfördraget, upprättat på i ett enda original på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka texter är giltiga på alla språken, ska deponeras i arkiven hos Italienska republikens regering, som ska överlämna en bestyrkt kopia till var och en av regeringarna i övriga signatärstater.^[61] Ratifikationsinstrumenten ska deponeras hos Italienska republikens regering.

Lissabonfördraget träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats. Om emellertid detta har deponerats mindre än femton dagar före följande månads början, träder fördraget inte i kraft förrän den första dagen i den andra månaden efter det att det har deponerats. Ländernas ratifikationsinstrument sorteras efter datum då de inkommit till Italienska republikens regering. Om två länders ratifikationsinstrument lämnas samtidigt sorteras de i alfabetisk ordning.^[62]

[redigera] Se även

• Parisfördraget
• Romfördraget
• Europeiska enhetsakten
• Maastrichtfördraget
• Amsterdamfördraget
• Nicefördraget
• EU-konstitutionen

[redigera] Källor

1. ^ [a b] "Deal paves way for EU to move on", BBC News, 23 juni 2007. Hämtat 2007-08-30.
2. ^ Constitutional Treaty: the "reflection period". EurActiv.com (1 juni 2007). Hämtat 2007-06-26.
3. ^ [a b c d] Presidency Conclusions Brussels European Council 21/22 June 2007. Europeiska unionens råd (23 juni 2007). Hämtat 2007-06-26.
4. ^ Honor Mahony (21 juni 2007). Stakes high as EU tries to put 2005 referendums behind it. EU Observer. Hämtat 2007-06-26.
5. ^ EU leaders agree new treaty deal. BBC News. Läst 2007-10-23.
6. ^ [a b] Draft Reform Treaty – Projet de traité modificatif. Europeiska unionens råd (24 juli 2007). Hämtat 2007-07-24.
7. ^ Parliament to give green light for IGC. Euractiv (9 juli 2007). Hämtat 2007-07-09.
8. ^ Kubosova, Lucia (20 juli 2007). Poland indicates it is ready to compromise on EU voting rights. EU Observer. Hämtat 2007-07-20.
9. ^ [a b c d] Honor Mahony (20 juni 2007). EU treaty blueprint sets stage for bitter negotiations. EU Observer. Hämtat 2007-06-26.
10. ^ [a b] Mark Tran (21 juni 2007). How the German EU proposals differ from the constitution. The Guardian. Hämtat 2007-06-26.
11. ^ [a b] LinksDossier: EU in search of a new Treaty. EurActiv.com (26 april 2007). Hämtat 2007-06-26.
12. ^ Slovakia signs declaration on EU symbols
13. ^ Germany seeks to enshrine EU flag
14. ^ Richard Lamming (28 juni 2007). A treaty for foreign policy. EU Observer. Hämtat 2007-08-19.
15. ^ "DF forsøger at true VK til EU-afstemning", Politiken, 18 juli 2007. Hämtat 2007-07-18.
16. ^ "Danskerne vil stemme om EU-traktat", Politiken, 16 juli 2007. Hämtat 2007-07-18.
17. ^ Commons battle looms on EU treaty
18. ^ Commons battle looms on EU treaty
19. ^ http://www.eubusiness.com/Institutions/1193764630.93
20. ^ Portuguese parliament rejects treaty referendum
21. ^ Dagens Nyheter: Ingen dansk folkomröstning om EU
22. ^ [a b] "Polish parties, president wrangle over EU Lisbon Treaty", EUbusiness, 2008-03-18. Hämtat 2008-03-18.
23. ^ Slovak vote on EU reform treaty postponed amid political wrangling
24. ^ Slovakia postpones EU treaty ratification amid parliament battle
25. ^ "PCzech Senate postpones vote on EU treaty, asks court to rule if it is in line with Czech law", International Herald Tribune, 2008-04-24. Hämtat 2008-05-28. (engelska)
26. ^ "Tjeckien försenar ratificeringen av Lissabonfördraget", Aktuálně.cz, 2008-05-21. Hämtat 2008-05-28. (tjeckiska)
27. ^ Depositiondetaljer
28. ^ Kamer keurt Verdrag van Lissabon goed (nederländska). DeMorgen. Hämtat 2008-03-13.
29. ^ Minutes of the Plenary Session of Thursday 6 March 2008 (4-19) (tyska/franska) s. 62. Belgiens senat. Hämtat 2008-03-13.
30. ^ Parlement wallon CRA 14 mai 2008 (franska) s. 50. Valloniska parlamentet. Hämtat 2008-05-19.
31. ^ Compte rendu intégral de la séance du mardi 20 mai 2008 (après-midi) (franska) s.32. Franskspråkiga parlamentet. Hämtat 2008-05-21.
32. ^ PDG stimmt Vertrag von Lissabon zu (tyska) s. 1. BRF. Hämtat 2008-05-20.
33. ^ Pressrelease om ratificerandet av Lissabonfördraget. Bulgariens nationalförsamling. Hämtat 2008-03-21.
34. ^ Danmark antog Lissabonfördraget. Europaportalen. Hämtat 2008-04-24.
35. ^ Riigikogu ratifitseeris Lissaboni lepingu (estniska). Estlands parlament (2008-06-11). Hämtat 2008-06-11.
36. ^ EU leaders sign landmark treaty
37. ^ European Parliament approve EU's Lisbon Treaty
38. ^ Riksdagen godkände Lissabonfördraget. Finlands riksdag (2008-06-11). Hämtat 2008-06-11.
39. ^ France's National Assembly votes to adopt EU treaty
40. ^ French parliament adopts EU treaty
41. ^ Greece ratifies EU treaty ahead of Ireland referendum. EUbusiness (2008-06-12). Hämtat 2008-06-12.
42. ^ Dáil Debate. Oireachtas. Hämtat 2008-06-06.
43. ^ Seanad Debate. Oireachtas. Hämtat 2008-06-06.
44. ^ [a b] Lithuania, Latvia ratify EU's Lisbon treaty. EUbusiness (2008-05-08). Hämtat 2008-05-08.
45. ^ Luxembourg is 15th EU state to ratify treaty in parliament. EUbusiness (2008-05-29). Hämtat 2008-05-29.
46. ^ Malta Ratifies EU´s Lisbon Treaty
47. ^ Dutch MPs vote in favour of Lisbon Treaty. EUobserver (2008-06-05). Hämtat 2008-06-05.
48. ^ Polish parliament approves EU treaty. EUbusiness (2008-04-01). Hämtat 2008-04-02.
49. ^ Polish parliament ratifies EU treaty. EUbusiness (2008-04-02). Hämtat 2008-04-02.
50. ^ Portuguese parliament ratifies EU's Lisbon treaty. EUbusiness (2008-04-23). Hämtat 2008-04-23.
51. ^ Romanian parliament ratifies Lisbon Treaty
52. ^ Slovak parliament ratifies EU treaty. EUbusiness (2008-04-10). Hämtat 2008-04-10.
53. ^ Slovenia ratifies Lisbon treaty
54. ^ EU treaty bill clears the Commons
55. ^ http://www.monstersandcritics.com/news/uk/news/article_1412073.php M&C UK, 18. juni 2008: «British parliament clears path to ratify Lisbon treaty (3rd Roundup)»]
56. ^ Live-Chat zum EU-Vertrag. Tyska förbundsdagen (2008-04-24). Hämtat 2008-04-24.
57. ^ Wowereit ordnete Enthaltung bei Abstimmung über EU-Vertrag an (tyska). Der Spiegel (2008-05-23). Hämtat 2008-05-23.
58. ^ Hungary First to Ratify EU Treaty
59. ^ Austrian parliament ratifies EU treaty. EUbusiness (2008-04-09). Hämtat 2008-04-09.
60. ^ Bundesrat gibt grünes Licht für EU-Reformvertrag. Österrikes förbundsråd (2008-04-24). Hämtat 2008-04-24.
61. ^ Artikel 55 i Fördraget om Europeiska unionen
62. ^ Artikel 357 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

[redigera] Externa länkar

EUROPA - EU:s officiella webbportal

-	-	-
Officiella webbsidor	SIEPS guider och konsoliderade versioner	Medieöverblickar
Lissabonfördraget	Lissabonfordraget.se	BBC: Frågor och svar om fördraget
Regeringskonferensen 2007	EU-fördraget (konsoliderat)	Times Online: Frågor och svar om fördraget
Europeiska rådets möte i juni	Fördraget om EU:s funktionssätt (konsoliderat)	EurActiv.com: Lissabonfördraget
Irlands utrikesdepartement om fördraget	Protokoll
Tio myter om fördraget - brittiska utrikesdepartementet	Stadgan om de grundläggande rättigheterna
-	-	-	-

Europeiska unionens fördrag

Grundfördrag Romfördraget (1957) · Maastrichtfördraget (1992) · Europeiska konstitutionen (2004) Reformfördrag Fusionsfördraget (1965) · Europeiska enhetsakten (1986) · Amsterdamfördraget (1997) Nicefördraget (2001) · Lissabonfördraget (2007) Anslutningsfördrag Första utvidgningen (1972) · Andra utvidgningen (1979) · Tredje utvidgningen (1985) Fjärde utvidgningen (1994) · Femte utvidgningen (2003) · Sjätte utvidgningen (2005) Övriga fördrag Första budgetfördraget (1970) · Andra budgetfördraget (1975) · Grönlandsfördraget (1984) Läs gärna mer om EU-fördrag · Europeiska unionens historia · Europeiska unionens struktur