Storbritannien
Från Wikipedia
(Flagga) | (Statsvapen) |
Nationellt valspråk: Inget, men det engelska kungliga valspråket är Dieu et mon droit. (franska för "Gud och min rätt")2 |
|
Nationalsång: God Save the Queen | |
Huvudstad | London 51°30'N, 0°10'V
|
Största stad | London |
Officiellt språk | inget, men engelska är de facto1 |
Statsskick Regent Premiärminister |
konstitutionell monarki Elizabeth II Gordon Brown |
Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
Treaty of Union 1707 1707 |
Yta • Totalt • Vatten |
244 820 km² (76:e) 1,3 % |
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
60 609 153 (22:a) 250,2 inv/km² (33:e) |
BNP (PPP) • Totalt 2006 • Per capita |
$2 148 069 miljoner (6:e) $35 485 |
Valuta | brittiskt pund (£)3 (GBP ) |
Tidszon | UTC |
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Ben Nevis 1 344 m ö.h. Lough Neagh 390 km² Severn 354 km |
Nationaldag | ingen4 |
Landskod | gb (men .uk används som toppdomän) |
Landsnummer | +44 |
1Officiella landsdelsspråk eller minoritetsspråk sedan 2001 är lågskotska, kymriska, iriska, skotsk gäliska och korniska. I Wales är kymriska ett officiellt språk; och i Skottland är skotsk gäliska ett officiellt språk sedan Gaelic Language (Scotland) Act 2005. Det officiella namnet i varje språk är: |
Storbritannien eller Förenade kungariket (officiellt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, engelska United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, kortform United Kingdom eller Britain[1]) är en konstitutionell monarki och unionsstat belägen på de brittiska öarna i västra Europa. Landet är med drygt 60 miljoner invånare ett av Europas större till invånarantalet.
Staten består av fyra riksdelar eller konstituerande länder (constituent countries), med delvis separata politiska och juridiska system: England, Skottland och Wales belägna på ön Storbritannien samt Nordirland.
Konungariket Storbritannien grundades genom unionsfördraget år 1707 (Treaty of Union 1707) mellan England och Skottland (Wales räknades som en del av England). År 1801 skapades Förenade Konungariket Storbritannien och Irland, vilket innebar att Irland fick status av riksdel. Unionsmonarkin har haft sitt nuvarande officiella namn sedan 1927, som ett resultat av att Irland år 1922 politiskt delats och den södra delen först fått utökat självstyre och därefter full självständighet.
Det fulla namnet eller kortformen "Förenade kungariket" är det som används i svenska utrikesdepartementets Utrikes namnbok, men i allmänt språkbruk är formen Storbritannien den vanligaste. I de flesta fall finns ingen risk för missförstånd, men i särskilda fall kan det vara nödvändigt att specificera om Storbritannien syftar på den självständiga staten, staten exklusive Nordirland eller ön Storbritannien. Att använda England som beteckning för hela staten är felaktigt.
Under Förenade konungariket lyder också ett antal mindre icke självständiga områden, många av dem tidigare kolonier, belägna både i Europa och i andra världsdelar. Utan att i formell mening vara underlydande till det Förenade konungariket, utan istället som underlydande till den brittiska monarkin, står dessutom kanalöarna Jersey och Guernsey, samt Isle of Man.
Storbritannien är medlem av Europeiska unionen sedan 1973 och av militäralliansen NATO sedan den grundades 1949.
Innehåll |
[redigera] Historia
Genom slaget vid Hastings 1066 lyckades normanderna under Vilhelm Erövraren göra sig till herrar över England.
Ungefär vid denna tid gjorde gaelerna sina förflyttningar från Irland till skotska öarna och högländerna, och från denna tid hör man inte längre talas om pikterna, men väl om skotsk gaeliska, ett språk som aldrig varit dominerande i skotska lågländerna, utan bara i högländerna och på Hebriderna. Skottland enades år 843 av kungen Kenneth I av Skottland.
Under Elizabeth I (1558-1603) lades grunden till ekonomisk och politisk stabilitet. Vid Elizabeths I död var Storbritannien den dominerande sjömakten och blev början till Storbritanniens storhetstid som varade in på 1900-talet, en tid man var militärt, ekonomiskt, politiskt och vetenskapligt ledande i världen.
Första världskriget, mellankrigstiden och andra världskriget lede till stora ekonomiska och materiella förluster och det brittiska imperiets fall blev allt mer definitiv. Efterkrigstiden kantades av svåra ekonomiska tider och upplösningen av kolonialväldet.
Efter Winston Churchill är Margaret Thatcher en av de politikerna som varit mest betydande under 1900-talet i Storbritannien. Men en hård liberaliseringspolitik (thatcherism) lyckades hon få Storbritanniens ekonomi på fötter, men som även lede till massarbetslöshet i bruksorterna. Med inträdet i EG blev Storbritannien allt mer aktiv inom den internationella politiken igen. Tillsammans med Tony Blair är hon den längst sittande premiärministern (1979-1990) i Storbritannien, i modern tid. Thatchers popularitet kom efter hennes handlingskraftiga beslut i Falklandskriget då den brittiska avkoloniseringen kom till ett definitivt slut.
Under 90-talet och början av 2000-talet genomförde Tony Blair omfattande sociala reformer. Utgifter till den offentlig sektorn höjde och minimilön infördes. Skottland och Wales fick ökat självstyre och den isiga relationen med Nordirland tinade aningen.
[redigera] Geografi
[redigera] Klimat
Storbritannien har ett tempererat klimat med milda vintrar och svala somrar. Väderleken påverkas av Golfströmmen och den nordatlantiska lågtryckszonen, vilket ger blåsigt och ostadigt väder, stor molnighet och riklig nederbörd året runt med ca 2500 mm i de bergiga delarna och ca 600–800 mm i lågländerna. Lokalt kan nederbördsmängderna vara betydligt större.[2]
Temperaturen faller sällan under −10 °C vintertid och stiger sällan över 35 °C på sommaren. Den högsta temperatur som uppmätts i Storbritannien är 38,5 °C, vilket skedde i Faversham i Kent i augusti 2003. Den lägsta temperaturen noterades den 30 december 1995 i Altnaharra i skotska Sutherland med -27,2 °C.[3] Eftersom medeldygnstemperaturen även under vintern sällan sjunker under fryspunkten är tjockare snötäcke relativt sällsynt, utom i de skotska högländerna.
De östra delarna är i regel torrare än de västra, och de södra delarna närmare det europeiska fastlandet är varmare än de norra delarna.
[redigera] Administrativ indelning
Storbritannien är övergripande indelat i fyra delområden: England, Skottland, Wales samt Nordirland (se tabell nedan).
Den viktigaste administrativa indelningen i England, Wales och Nordirland är i grevskap (på engelska counties), vilket i svensk jämförelse närmast motsvarar län. I Nordirland, Wales och inom vissa delar av England, använder man sig av endast en lokal förvaltningsnivå, inte dubbla nivåer som i Sverige med både landsting och kommun.
Förutom indelningen i administrativa grevskap finns en äldre indelning i historiska grevskap, vilket påminner om förhållandet med län och landskap i Sverige. I vissa fall överensstämmer indelningen i de moderna grevskapen med den historiska.
Den brittiska statliga förvaltningen för England följer inte indelningen i grevskap utan är indelad i nio storregioner:
- Storlondon
- Västra Midlands (huvudort: Birmingham)
- Nordvästra England (huvudort: Manchester)
- Nordöstra England (huvudort: Newcastle-upon-Tyne)
- Sydvästra England (huvudort: Bristol)
- Sydöstra England (huvudort: Guildford)
- Yorkshire och Humber (huvudort: Leeds)
- Östra England (huvudort: Cambridge)
- Östra Midlands (huvudort: Nottingham)
Storlondon har både en direktvald borgmästare och direktvald regionförsamling. Regeringen ville införa direkta val till regionförsamlingen för Nordöstra England, men förslaget fick svagt stöd i en folkomröstning (21,8 procent, den 4 november 2004).
Skottland har en annan förvaltningshistorik och där finns det inga grevskap idag. Där var det tidigare stad/köping (skot. burgh) som var den viktigaste administrativa indelningen från 800-talet fram till avskaffandet 1975. Då infördes en ny indelning med nio regioner på fastlandet, var för sig indelad i kommuner samt tre fristående ö-kommuner, men denna indelning varade endast till 1996. Idag har Skottland endast en föraltningsnivå med 32 kommuner (eng. local authorities / councils).
Rankning | Riksdel | Yta (km²) | Yta (%) | Invånare (2005) | Invånare (%) |
---|---|---|---|---|---|
1 | England | 130 439 | 53,4 | 50 233 280 | 83,8 |
2 | Skottland | 78 783 | 32,3 | 5 003 906 | 8,4 |
3 | Wales | 20 798 | 8,5 | 2 935 280 | 4,9 |
4 | Nordirland | 14 121 | 5,8 | 1 716 941 | 2,9 |
Totalt | Förenade konungariket | 244 140 | 100 | 59 889 407 | 100 |
[redigera] Statsskick och politik
Storbritannien är en konstitutionell monarki. Staten har ett tvåkammar-system, bestående av ett överhus (House of Lords) och ett underhus (House of Commons).
Underhuset består av 646 ledamöter valda från lika många valkretsar (529 från England, 59 från Skottland, 40 från Wales och 18 från Nordirland). Överhuset består av 706 ledamöter som blivit tilldelade sina platser, antingen genom arv eller i egenskap av livstids adelskap eller som biskopar i anglikanska kyrkan.
Efter avvecklandet av imperiet valde många av de nya nationerna liknande politiska system.
De tre dominerande partierna i det brittiska parlamentet, där mandatfördelningen sker via valkretsar vilka verkar emot små partier, är Labourpartiet, Konservativa partiet och Liberaldemokraterna. Både i Skottland och Wales finns nationalpartier, Scottish National Party respektiv Plaid Cymru - Party of Wales, som verkar för skotsk och walesisk självständighet, och de arbetar som en grupp inom brittiska parlamentet och EU-parlamentet. På Nordirland ser det politiska landskapet annorlunda ut med två unionistpartier, Democratic Unionist Party och Ulster Unionist Party som verkar för att provinsen fortsätter vara en del av staten Förenade kungarike, och två republikanska partier, Sinn Féin och Social Democratic and Labour Party som verkar för ett enat Irland, det vill säga att Nordirland återigen ska bli en del av staten Irland. I England finns sedan 2004 ett nytt vänsterinriktat parti, Respectpartiet, som hade en ledamot vald till underhuset i allmänna valet i maj 2005.
I val till det Skotska parlamentet, National Assembly of Wales och Northern Ireland Assembly, där mandatfördelningen sker proportionellt, har flera små partier nått representation: Scottish Green Party, Scottish Socialist Party, Scottish Senior Citizens Unity Party, Forward Wales, Alliance Party of Northern Ireland, Progressive Unionist Party och UK Unionist Party.
I val till EU-parlamentet, där mandatfördelningen sker proportionellt, har även andra partier nått framgångar, framförallt United Kingdom Independence Party, men också Green Party of England and Wales.
[redigera] Rättsväsende
Storbritannien har tre olika rättssystem. Engelsk rätt (English law, vilken gäller i både England och Wales) och Nordirlands rätt är baserad på common law. Skotsk rätt (Scots law) är ett hybridsystem, baserat på civil law med beståndsdelar av common law. Acts of Union 1707 garanterar Skottlands separata rättssystem.
För närvarande är House of Lords den högsta appellationsdomstolen för alla kriminella och civila rättsfall i England, Wales och Nordirland, och för civila rättsfall i Skottland. Under Constitutional Reform Act 2005 ska en ny högsta domstol, Supreme Court of the United Kingdom, träda i kraft 2009.
Supreme Court of Judicature of England and Wales består av Court of Appeal, High Court of Justice (för civilrätt) och Crown Court (för straffrätt). I Skottland är huvuddomstolarna Court of Session (för civilrätt) och High Court of Justiciary (för straffrätt), medan skotska sheriff courts motsvarar uppskattningsvis engelska county courts.
[redigera] Ekonomi
Storbritannien har en betydande finanssektor: London är världens största finanscentrum och Skottlands huvudstad Edinburgh är Europas tredje största finanscentrum. Staten är världens sjätte största turistdestination med omkring 24 000 000 turister varje år och 1 800 000 anställda. Servicesektorn i sin helhet står för 70 procent av sysselsättningen.
Energisektorn är även den omfattande, med en andel av BNP på 10 procent, större än för något annat industriland. Skottland är västeuropas näst största oljeproducent (efter Norge) och Europeiska unionens största oljeproducent och naturgasproducent.
Jordbruket står för 2% av BNP och 1% av sysselsättningen. Produktionen täcker 60% av behovet.
Statens viktigaste handelspartners är Tyskland, USA, Frankrike och Nederländerna. Dess valuta är pund.
[redigera] Demografi
[redigera] Språk
Engelska är det dominerande språket, även om det inte är ett officiellt språk. Utöver detta talar 30% av befolkningen i Skottland (och 2% av befolkningen i Nordirland) även scots; 28% av befolkningen i Wales även kymriska; 3% av befolkningen i Nordirland även iriska; och 2% av befolkningen i Skottland även skotsk gäliska.
I Wales är kymriska ett officiellt språk och i Skottland är skotsk gäliska ett officiellt språk sedan Gaelic Language (Scotland) Act 2004. Scots, iriska och korniska är officiella landsdelsspråk eller minoritetsspråk sedan 2001, när Storbritannien signerade Europarådskonventionen om landsdelsspråk och minoritetsspråk, men saknar samma statliga stöd och status som kymriska och skotsk gaeliska.
Många andra språk talas av ett betydande procenttal av befolkningen i Storbritannien, särskilt i storstäder som London, Birmingham och Glasgow, till exempel urdu, gujarati, bengali, punjabi, spanska, kinesiska, somaliska och arabiska.
[redigera] Religion
Religiös grupp | Storlek¹ |
Anglikaner² | 27 000 000 |
Katoliker² | 9 000 000 |
Muslimer³ | 1 600 000 |
Presbyterianer² | 800 000 |
Metodister² | 760 000 |
Sikher | 400 000 |
Hinduer | 350 000 |
Judar | 300 000 |
¹ Enligt folkräkning 2001 ² Olika kristna inriktningar ³ Enligt BBC News 2005 |
Storbritannien har haft en lång historia av religiösa stridigheter, både med och utan vapen. Liksom i övriga delar av romarriket kom kristendomen att under 300-talet bli statsreligion i Britannia (nuvarande England, plus Wales) och få spridning bland befolkning. I samband med anglosaxarnas invasion kom de områden som de tog över, det vill säga England med undantag för Cornwall, att avkristnas och asatron fick spridning. Genom mission från den romersk-katolska kyrkan och irländska munkar kom England att återkristnas under 600- och 700-talen. Synoden i Whitby bidrog till att lösa de tvistigheter som uppstod mellan de områden som kristnats av Rom. Genom vikingarnas anfall kom delar att åter temporärt avkristnas under 800- och 900-talen.
Skottland (latin: Caledonia) låg utanför romarriket och har en annorlunda religiösa historia, men även där var det irländska munkar som kristnade landet (se Whithorn, Iona, Sankt Columba).
Efter engelske kungen Henrik VIII:s brytning med Rom kom England under flera århundraden uppleva religiös turbulens. Den anglikanska kyrkan, som är något av statskyrka i England fick konkurrens inte bara av den romersk-katolska kyrkan utan även bland nya grupper som bland annat puritanisterna.
Genom invandring under 1900-talet har landet också fått en betydande icke-kristen befolkning samtidigt som andel som inte är troende ökat ända sedan den industriella revolutionen.
[redigera] Kommunikation
Vägnätet är i jämförelse med andra länder mycket väl utbyggt i Storbritannien. Motorvägar når de allra flesta större städer i landet och motorvägarnas standard är nästan alltid mycket hög. Det är också i Storbritannien som Europas mest trafikerade motorvägar finns och dessa finns framförallt runt London. Även övriga vägar som inte har motorvägsstandard har många gånger hög klass och är välunderhållna. Storbritanniens första motorväg invigdes den 2 april 1959, ett 115 kilometer långt avsnitt mellan London och Birmingham. Snitthastigheten den första halvtimman var 130 kilometer/timme och fler än 100 bilar kollapsade. Järnvägarna i Storbritannien är även dessa väl utbyggda. Det var också i Storbritannien som världens allra första järnväg invigdes mellan Stockton-on-Tees och Darlington 1825. Järnvägsnätet når till de flesta platser i Storbritannien. Vissa huvudlinjer har dessutom banor utbyggda för snabbtåg som många gånger är av hög klass. Ett av de mest kända snabbtågen i Storbritannien är snabbtåget |Eurostar som går från London till Paris och Bryssel. Tågen mellan London och Edinburgh är också högklassiga snabbtåg.
[redigera] Kultur
[redigera] Litteratur
- Se även Brittisk litteratur
Några av de tidigaste författarna i Storbritannien var Jane Austen och systrarna Charlotte och Emily Brontë. På 1810-talet debuterade Walter Scott med sina historiska romaner. På 1830-talet debuterade journalisten Charles Dickens med Pickwickklubben. 1887 debuterade Arthur Conan Doyle med En studie i rött. Bland brittiska barnboksförfattare kan nämnas A.A. Milne, J.M. Barrie, Enid Blyton och JK Rowling.
[redigera] Musik
- Se även Kategori:Brittisk musik
Från den brittiska musikscenen kommer flera band som fick internationell betydelse för utvecklingen av rockmusiken under 1960- och 1970-talen, bland andra The Beatles, Pink Floyd, The Rolling Stones, Queen och Black Sabbath. Under 1980-talet framträdde synthbaserade band som Duran Duran, Depeche Mode och Spandau Ballet.
[redigera] Film
- Se även Kategori:Brittisk film
Den brittiska filmindustrin har alltid påverkats av den amerikanska. Alfred Hitchcock gjorde den första brittiska ljudfilmen, Blackmail men flyttade till Hollywood under 1930-talet. Trots begräsningarna kunde man under andra världskriget hålla en hög artistisk nivå med filmer som David Leans Havet är vårt öde. Genom filmbolaget Rank Organisation kunde man även efter kriget producera filmer av hög klass som Kort möte, Lysande utsikter och Den tredje mannen. Under 1960- och 1970-talet producerade Hammer Films en mängd kommersiellt framgångsrika thriller- och skräckfilmer. 1962 var det premiär för den långa serien filmer om den brittiske agenten James Bond. Under 1970-talet hamnade industrin i kris men i början av 1980-talet fick man ny optimism tack vare framgångsrika filmer som Triumfens ögonblick, Gandhi och En färd till Indien. Efter en nedgång i början av 1990-talet nådde den brittiska filmen nya framgångar med kostymfilmer som Förnuft och känsla, Emma och Shakespeare in Love. Efter framgången med Fyra bröllop och en begravning kom en våg av komedier som Brassed Off och Allt eller inget.
[redigera] Sport
Ett stort antal sporter anses ha engelskt ursprung; bland dessa finns landhockey ,biljard, cricket, fotboll och rugbyfotboll. Golf och curling har skotskt ursprung. Till exempel fotbollen har en lång förhistoria i form av olika bollspel, men dagens fotboll är en brittisk version, med regler utvecklade i Storbritannien.
[redigera] Källor
- Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
- Nationalencyklopedin, 2007
[redigera] Referenser
- ^ http://www.guardian.co.uk/styleguide/page/0,,184840,00.html Styleguide]
- ^ Nationalencyklopedin, band 17, s.293
- ^ Klimat- och väderleksstatistik från den brittiska väderlekstjänsten Met Office
[redigera] Se även
- Storbritanniens geologi
- Storbritanniens miljö
- Politik i Storbritannien
- Utbildning i Storbritannien
- Sport i Storbritannien
- British Army
- Utbildning i Storbritannien
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Storbritannien
Wikinews har nyheter relaterade till Storbritannien
Albanien | Andorra | Armenien2 | Azerbajdzjan1 | Belgien | Bosnien och Hercegovina | Bulgarien | Cypern2 | Danmark | Estland | Finland | Frankrike | Georgien1 | Grekland | Irland | Island | Italien | Kazakstan1 | Kosovo3 | Kroatien | Lettland | Liechtenstein | Litauen | Luxemburg | Makedonien | Malta | Moldavien | Monaco | Montenegro | Nederländerna | Norge | Polen | Portugal | Rumänien | Ryssland1 | San Marino | Schweiz | Serbien | Slovakien | Slovenien | Spanien | Storbritannien | Sverige | Tjeckien | Turkiet1 | Tyskland | Ukraina | Ungern | Vatikanstaten | Vitryssland | Österrike
Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i Asien; (2) Helt i Asien men med sociopolitiska band till Europa; (3) Erkänns bara delvis
Belgien | Danmark1 | Estland | Finland | Frankrike2 | Grekland3 | Island | Italien4 | Litauen | Lettland | Luxemburg | Malta | Nederländerna5 | Norge6 | Polen | Portugal | Slovakien | Slovenien | Spanien | Sverige | Tjeckien | Tyskland7 | Ungern | Österrike
Geografiska anmärkningar: (1) Färöarna och Grönland omfattas bara indirekt; (2) Guadeloupe, Franska Guyana, Franska Polynesien, Martinique, Mayotte, Nya Kaledonien, Reunion, Saint-Pierre och Miquelon samt Wallis och Futuna omfattas ej; (3) Athos omfattas ej; (4) Campione d'Italia ej; (5) Aruba och Nederländska Antillerna omfattas ej; (6) Svalbard omfattas ej; (7) Büsingen am Hochrhein och Helgoland omfattas ej;
Albanien | Andorra | Armenien | Azerbajdzjan | Belgien | Bosnien och Hercegovina | Bulgarien | Cypern | Danmark | Estland | Finland | Frankrike | Georgien | Grekland | Heliga stolen | Irland | Island | Italien | Kanada | Kazakstan | Kirgizistan | Kroatien | Lettland | Liechtenstein | Litauen | Luxemburg | Makedonien | Malta | Moldavien | Monaco | Montenegro | Nederländerna | Norge | Polen | Portugal | Rumänien | Ryssland | San Marino | Schweiz | Serbien | Slovakien | Slovenien | Spanien | Storbritannien | Sverige | Tadzjikistan | Tjeckien | Turkiet | Turkmenistan | Tyskland | Ukraina | Ungern | USA | Uzbekistan | Vitryssland | Österrike