Benito Mussolini

Från Wikipedia

Benito Mussolini

Regeringschef

Ämbetsperiod:	31 oktober 1922 – 25 juli 1943
Företrädare:	Luigi Facta
Efterträdare:	Pietro Badoglio
Födelsedatum:	29 juli 1883
Födelseplats:	Dovia di Predappio nära Forlì, Emilia-Romagna, Italien
Dödsdatum:	28 april 1945
Dödsplats:	Giulino di Mezzegra nära Dongo Italien
Maka:	Rachele Mussolini (1890-1979)
Politiskt parti:	Partito Nazionale Fascista

Benito Amilcare Andrea Mussolini, född 29 juli 1883 i Dovia di Predappio nära Forlì, död 28 april 1945 i Giulino di Mezzegra nära Dongo i Como-området, var Italiens premiärminister och fascistiske ledare 1922-1943.

Mussolini var grundaren av fascismen i Italien och använde som ledare för landet titlarna Duce del Fascismo, Capo del Governo och Primo Ministro del Regno d'Italia, på svenska "fascismens ledare, regeringschef och premiärminister i italienska riket". Han var vidare inrikesminister, krigsminister, marinminister och luftfartsminister. Till vardags kallades han Il Duce, "ledaren".

Italien var under Mussolinis regering allierat med Tyskland och Japan som de så kallade Axelmakterna. Han försökte upprätta en fortsättning på det romerska riket, men hans krig blev mer eller mindre misslyckade. År 1943 avsattes Mussolini av det fascistiska rådet, för att senare insättas av tyskarna som statschef i den nyupprättade Salorepubliken. Han avrättades 1945.

Innehåll 1 Biografi 1.1 Ungdom och journalistår 1.2 Familj 1.3 Tidig politisk karriär 1.4 Italiens ledare 1.5 Andra världskriget 2 Fascismen efter Mussolini 3 Källor 3.1 Noter 4 Litteratur 5 Externa länkar

[redigera] Biografi

[redigera] Ungdom och journalistår

År 1902 flydde Mussolini till Schweiz för att slippa militärtjänstgöring. 1904 återvände han till Italien för att arbeta som journalist. Mussolini blev känd år 1912 när han som sekreterare för det Socialistiskapartiets marxistiska vänsterflygel övertog ledningen och markerade då sina revolutionära mål.^[1] I samband med första världskriget skrev Mussolini på ledarsidan i tidningen Avanti att Italien borde sluta upp på ententens sida och för detta kom han då att uteslutas ur socialistpartiet.^[2]

När Italien sedan gick med i kriget stred Mussolini för den italienska armén och nådde korprals grad. Efter att ha blivit skadad återvände han till Milano för att bli redaktör för en högertidning, Il Popolo d'Italia. Tidningen krävde att de allierade skulle stödja Italiens krav vid fredskonferensen i Paris.

[redigera] Familj

Mussolini var son till Alessandro Mussolini och dennes hustru Rosa Maltoni. Han var gift med Rachele Guidi med vilken han fick sönerna Bruno Mussolini (pilot) och Vittorio Mussolini (journalist).

[redigera] Tidig politisk karriär

Efter kriget attackerade Mussolini Vittorio Orlando verbalt för att ha misslyckats med att nå fram till Italiens mål under förhandlingarna av Versaillesfreden. 1919 bildade Mussolini den första fascistiska föreningen Fasci di Combattimento. 1921 ombildades föreningen till partiet Partito Nazionale Fascista. Efter den så kallade marschen mot Rom i oktober 1922 tillsatte kung Viktor Emanuel III Mussolini som premiärminister för att förhindra en kommunistisk revolution i Italien. Efter detta kom Mussolini att kalla sig själv för Il Duce, "Ledaren".

[redigera] Italiens ledare

Mussolini ledde en koalition av fascister och nationalister i en konstitutionell och parlamentarisk regering tills den socialistiska ledaren Giacomo Matteotti mördades 1924. (Han tog senare på sig ansvaret för mordet.) Efter detta förbjöds vänsterpartierna, och 1929 blev Italien en enpartistat.

[redigera] Andra världskriget

I oktober 1936 slöt Mussolini förbund med Tysklands Adolf Hitler om en icke-militär allians. 1938 attackerade Italien Albanien, och Tyskland och Italien slöt en gemensam försvarspakt. Mussolini väntade dock med att förklara krig mot England och Frankrike till den 10 juni 1940. Den 10 juli 1943 invaderade och ockuperade de allierade Sicilien. Detta resulterade i att Galeazzo Ciano föreslog att Italien skulle förhandla om en egen fred med de allierade och att det fascistiska rådet avsatte Mussolini som premiärminister och kung Viktor Emanuel III lät ersatte honom med Pietro Badoglio. Badoglio arresterade Mussolini omedelbart.

Den 12 september 1943 ledde Otto Skorzeny med stöd av Adolf Hitler en luftburen räddningsaktion och fritog Mussolini. Mussolini satte upp ett eget styre i den norra tysk-ockuperade delen av Italien, den så kallade Salò-republiken). Det första han gjorde var att arrestera och avrätta fem av de män som röstat emot honom, varav en var hans svärson Galeazzo Ciano.

När de allierade började ta kontrollen över Italien 1945 försökte Mussolini fly till Schweiz tillsammans med sin älskarinna Clara Petacci. Den 27 april 1945 tillfångatogs Mussolini av italienska partisaner vid Comosjön, han och hans älskarinna sköts följande dag och deras kroppar hängdes upp och ned på Piazzale Loreto i Milano, där invånarna tog tillfället i akt att skända kropparna.

[redigera] Fascismen efter Mussolini

Efter andra världskriget förbjöds fascismen i lag i Italien, men bara några år senare bildades det fascistinfluerade Movimento Sociale Italiano (MSI) av tidigare partiaktivister i Mussolinis parti. Hans sondotter Alessandra Mussolini satt som representant för Alleanza Nazionale för Neapel i det italienska parlamentet. Alleanza Nazionale utgör fortsättningen på majoritetsinriktningen i MSI. Sedan partiledaren Gianfranco Fini 2003 uttryckt sig förklenande om fascismen lämnade Alessandra Mussolini partiet.

[redigera] Källor

• Chi è? Dizionari degli Italiani d'oggi, fjärde upplagan, Rom 1940, sidorna 648-653.

[redigera] Noter

1. ^ Bra böckers världshistoria, band 13, Fascismens upprinnelse, s. 141
2. ^ Bra böckers världshistoria, band 13, Fascismens upprinnelse, s. 141

[redigera] Litteratur

1. Bosworth, Richard J.B., Mussolini. London: Arnold 2002.
2. Poulsen, Henning: "Bra böckers världshistoria". band 13, Från krig till krig. 1982. ISBN 91-86102-95-8
3. Collier, Richard, Duce!: Benito Mussolinis uppgång och fall. Stockholm: Forum 1972.
4. Morgan, Philip, The fall of Mussolini: Italy, the Italians and the Second World War. Oxford: Oxford University Press 2007.
5. Painter, Borden W., Mussolini's Rome: rebuilding the Eternal City. New York: Palgrave Macmillan 2005.
6. Williamson, David G., Mussolini: from socialist to fascist. London: Hodder & Stoughton 1997.

[redigera] Externa länkar

• WikiNews - Vapnet som dödade Benito Mussolini
• Execution of Mussolini Varning! Starka bilder!