Brandenburger Tor
Från Wikipedia
Brandenburger Tor är en stadsport i Berlin, ritad av arkitekten Carl Gotthard Langhans och uppförd 1788–1791. Den kröns av en quadriga-staty.
Denna triumfbåge har kommit att bli en symbol för Berlin. Den står placerad vid Pariser Platz och är den enda återstående av en rad stadsportar som ledde till Berlin. Ett kvarter norrut ligger Riksdagsbyggnaden. Porten utgör den monumentala avslutningen av Unter den Linden, den berömda lindboulevarden som ledde till det kungliga residenset. Triumfbågen lät Fredrik Vilhelm II bygga som ett tecken på fred och den är byggd i nyklassicistisk stil.
Brandenburger Tor består av tolv doriska kolonner, sex på var sida. Detta ger fem genomfarter, men ursprungligen fick vanligt folk bara använda de två yttre. Porten kröns av en quadriga, bestående av fredsgudinnan körande en vagn dragen av fyra hästar i triumf. Fyrspannet är riktat österut mot den plats där slottet tidigare har stått. Porten är 26 meter hög, 65,5 meter bred och 11 meter tjock.
Utformningen av porten är inspirerad av Propyléerna, porten till Akropolis i Aten i Grekland. Berlin hade en lång klassicistisk historia; först nybarock, sedan nypalladianism, men detta var det första återupplivade neoklassiska byggnadsverket i Berlin, som skulle komma att kallas Spreeathen (Aten vid floden Spree) under 1830-talet, då många nyklassicistiska byggnadsverk uppfördes av arkitekten Karl Friedrich Schinkel.
Medan den huvudsakliga stilen på Brandenburger Tor varit densamma sedan den byggdes, har den spelat olika roller i Tysklands historia. Då Napoleon marscherade in i Berlin 1806 förde han fyrspannet till Paris som krigsbyte. Efter att Napoleon besegrats 1814 återfördes statyn till Berlin, varvid ekkransen med den preussiska krönta örnen i fredsgudinnans stav tillfogades järnkorset, vilket innebar att hon i stället blev segergudinnan.
Då nazisterna kom till makten 1933 använde de porten som en symbol för sin makt. Det var den enda byggnad som stod kvar bland ruinerna på Pariser Platz 1945, med undantag för ruinerna efter Konstakademin, och porten rustades 1957 upp av Östberlin och Västberlin gemensamt. År 1961 stängdes den dock i samband med att Berlinmuren byggdes. 1963 besökte den amerikanske presidenten John F. Kennedy Brandenburger Tor. Från den sovjetkontrollerade sidan hängdes stora banderoller upp, så att Kennedy inte skulle kunna se över till den andra sidan. "Den tyska frågan kommer att vara öppen så länge som Brandenburger Tor är stängd" var hur Västberlins borgmästare Richard von Weizsäcker beskrev situationen i början av 1980-talet. 12 juli 1987 höll den amerikanske presidenten Ronald Reagan ett tal till folket i Västberlin vid Brandenburger Tor, ett tal som även kunde höras på den östra sidan om muren. (se ’’Riv denna mur’’)
När Berlinmuren slutligen föll 1989 blev Brandenburger Tor symbolen för fred och enandet av staden. Den öppnades 22 december det året då den västtyske kanslern Helmut Kohl gick igenom för att välkomnas av den östtyske premiärministern Hans Modrow.
12 juli 1994 höll den amerikanske presidenten Bill Clinton ett tal till folket i Berlin vid Brandenburger Tor, och talade huvudsakligen om fred i Europa efter Kalla kriget.
12 december 2000 påbörjades arbetet att restaurera Brandenburger Tor. Nu användes laser för att rengöra sandstenen, och mer än tusen stenbitar ersätts. Detta beräknas kosta omkring 3 miljoner dollar av bidrag från privatpersoner.
[redigera] Kommunikationer
Tunnelbana (U-Bahn) till station Brandenburger Tor eller pendeltåg (S-Bahn) till Unter den Linden.
| Linje | | Sträcka |
| U55 | Hauptbahnhof–Brandenburger Tor (under byggnation) |
|---|---|
| S1 | Potsdam Hbf–Oranienburg |
| S2 | Blankefelde–Bernau |
| S26 | Teltow Stadt–Potsdamer Platz |
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Brandenburger Tor
