Andragradsekvation
Från Wikipedia
Denna artikel behandlar andragradsekvationer med en obekant.
Inom matematiken är en andragradsekvation en ekvation av följande form:
Talen a, b och c är ekvationens koefficienter och uttrycket betyder att talet a inte är lika med talet noll. Ordet andragrad- kommer av det faktum att det är talet 2 som är den högsta potensen med vilken det obekanta talet x förekommer i ekvationen. Om den högsta potensen är andra positiva heltal får ekvationen namn därefter; så är exempelvis
- x − 1 = 0 en förstagradsekvation;
- x2 − 1 = 0 en andragradsekvation;
- x3 − 1 = 0 en tredjegradsekvation;
- x4 − 1 = 0 en fjärdegradsekvation;
- x5 − 1 = 0 en femtegradsekvation.
Innehåll |
[redigera] Lösning av ekvationen
Att lösa ekvationen motsvarar att finna skärningspunkterna mellan parabeln y = x2 och den räta linjen y = kx + m, vars lutning k är lika med talet -b/a och som skär y-axeln i punkten (0,m), där talet m = -c/a. Andragradsekvationen kan därför skrivas som ett ekvationssystem:
En andragradsekvation har en eller två lösningar, som är reella eller komplexa tal, beroende på vilka tal som är ekvationens koefficienter:
- Ekvationen x2 + 2x + 1 = 0 har endast en lösning;
- ekvationen x2 + 2x − 1 = 0 har två lösningar som är reella tal;
- ekvationen x2 + 2x + 2 = 0 har två lösningar som är komplexa tal.
Ekvationens så kallade diskriminant avgör vilket av de tre fallen som kommer att uppstå. (Se nedan om diskriminanten till en andragradsekvation.)
[redigera] Lösningsformeln
[redigera] Formeln
Lösningsformeln för andragradsekvationen ax2 + bx + c = 0 har följande form:
[redigera] Härledning
Formeln för andragradsekvationens lösningar, eller rötter, kan härledas genom att tillämpa kvadratkomplettering. Först bryts koefficienten a ut:
Sedan kvadratkompletteras uttrycket inom parenteser ovan, genom att lägga till och dra ifrån (b / 2a)2:
Genom att användande av kvadreringsreglerna skrivs uttrycket sedan inom krull-parenteserna {...} som kvadraten av talet x + b / 2a:
Att lösa andragradsekvationen ax2 + bx + c = 0 har nu blivit samma sak som att lösa följande andragradsekvation:
Vi vet att talet a inte är lika med noll, varför uttrycket inom krull-parenteserna {...} måste vara lika med noll:
Med hjälp av konjugatregeln kan vi skriva denna andragradsekvation som två förstagradsekvationer:
Om den första faktorn är lika med noll får vi följande ekvation:
Om den andra faktorn är lika med noll får vi:
[redigera] Antal rötter
Antalet rötter som andragradsekvationen ax2 + bx + c = 0 har, beror på ekvationens så kallade diskriminant, D, som är det uttryck som står under kvadratrot-symbolen:
[redigera] En rot
Andragradsekvationen har en rot om, och endast om, diskriminanten är lika med noll:
Villkoret D = 0 kan bara uppfyllas av en speciell sorts andragradsekvation:
[redigera] Två reella rötter
Andragradsekvationen har två olika rötter som båda är reella tal om, och endast om, diskriminanten är ett positivt tal:
[redigera] Två komplexa rötter
Andragradsekvationen har två olika rötter som båda är komplexa tal om, och endast om, diskriminanten är ett negativt tal; Vi uttrycker det negativa talet D med hjälp av absolutbelopp-funktionen:
De två rötterna utgör vad som kallas ett komplext konjugat-par, vilket innebär att den ena roten är det motsvarande konjugerade komplexa talet av den andra roten.
[redigera] Exempel
[redigera] En rot
Andragradsekvationen x2 + 2x + 1 = 0 har bara en rot, eftersom ekvationens diskriminant är lika med noll:
Roten är talet − 1:
[redigera] Två reella rötter
Andragradsekvationen x2 + 2x − 1 = 0 har två rötter som båda är reella tal, eftersom ekvationens diskriminant är ett positivt tal:
De två rötterna är och .
[redigera] Två komplexa rötter
Andragradsekvationen x2 + 2x + 2 = 0 har två rötter som båda är komplexa tal, eftersom ekvationens diskriminant är ett negativt tal:
De två rötterna är det komplexa konjugat-paret
där vi har använt symbolen i för att beteckna den imaginära enheten, .
[redigera] Samband mellan rötter och koefficienter
Om ekvationen skrivs på formen gäller följande samband med dess lösningar, x1 och x2, och dess koefficienter p och q:
Talet − p / 2 är därför det aritmetiska medelvärdet av ekvationens lösningar och talet är det geometriska medelvärdet av lösningarna, förutsatt att koefficienten q är ett positivt tal:
[redigera] Härledning
Talen x1 och x2 är rötter till en andragradsekvation om, och endast om, ekvationen kan skrivas som en produkt av två faktorer som båda är av första ordningen:
Om vi utvecklar detta uttryck ser vi sambandet mellan andragradsekvationens koefficienter och dess lösningar: