Carl Wilhelm Scheele
Från Wikipedia
Carl Wilhelm Scheele, född 9 eller 19 december 1742 i Stralsund, Svenska Pommern, död 21 maj 1786 i Köping var en svensktysk kemist och apotekare. Hans föräldrar var köpmannen i Stralsund Joachim Christian Scheele, av gammal och ansedd tysk släkt, och Margareta Eleonora Warnecross. Syskonkretsen var talrik, och han kan haft upp emot elva syskon. Scheele upptäckte många kemiska ämnen, bland annat syre och klor. Största upptäckten torde vara den av syret, en upptäckt han gjorde ungefär samtidigt med och oberoende av Joseph Priestley.
Innehåll |
[redigera] Uppväxt och utbildning
Carl Wilhelm Scheele åtnjöt först privat undervisning och fick sedan sin utbildning i Stralsunds gymnasium, men skickades redan 1757 vid 14 års ålder till Göteborg, där han kom i lära hos apotekaren M. A. Bauch, hos vilken hans några år förut avlidne äldste bror redan konditionerat. På apoteket i Göteborg synes han ganska snart ha avancerat från drängsysslor och mekaniska handarbeten till en plats i själva laboratoriet, där han genom sitt allvar och flit inom kort vann både beröm. Scheele stannade i Göteborg ännu två år, efter det han avslutat sin sexåriga lärotid där.
Därefter flyttade han 1765 till Malmö, där han fick kondition hos apotekaren P. M. Kjellström, som synes ha varit en i sitt fack framstående och särskilt för kemi intresserad man. Scheele förkovrade sig ännu mer under sin tid i Skåne. År 1768 tog han plats på apoteket Korpen i Stockholm, ty han uppfattade att den svenska huvudstaden var mer gynnsam för vetenskaplig forskning och utveckling, även om han redan under sin skånska period hade ett gott samarbete med dåvarande docenten i både kemi och naturalhistoria vid Lunds universitet Anders Johan Retzius.
[redigera] Vetenskapliga och tekniska resultat
Scheele arbetade som apotekare i Stockholm, 1770-1775 i Uppsala och senare i Köping. Han anses ha upptäckt syre och kväve 1772-1773, vilket publicerades 1777 i hans enda bok Chemische Abhandlung von der Luft und dem Feuer (Kemisk avhandling om luft och eld). Joseph Priestley publicerade dock sin upptäckt före, varför Scheele kanske inte alltid får det erkännande han förtjänat.
Fler grundämnen som Scheele hade sitt finger med i upptäckandet av är klor (1774), mangan (1774), molybden (1778), wolfram (1781) och barium. Sammansatta molekyler identifierade av Scheele är bland annat glycerol, vätecyanid (blåsyra), citronsyra, vätesulfid och vätefluorid. Dessutom uppfann han en process som liknar pastörisering, och en metod att ta fram stora mängder fosfor, vilket senare ledde till att Sverige fick en ledande ställning på marknaden för tändstickor.
[redigera] Arbetsförhållanden och död
Liksom många andra kemister under hans tid arbetade Scheele ofta under svåra och farliga förhållanden. Kanske är detta en anledning till hans tidiga död - i sitt arbete om blåsyra nämner han helt enligt tidens kemiska kutym dess smak - och mot slutet av sitt liv uppvisade han tecken på kvicksilverförgiftning.
På sin dödsbädd i Köpings apotek ingick Scheele, den 18 maj 1786, äktenskap med sin värdinna och företrädares änka, fru Pohl, för att sålunda tillförsäkra henne laglig äganderätt till den efterlämnade egendomen och bekräftade detta genom testamente, som upprättades och underskrevs den 21 maj på morgonen. Samma dag, det var en söndag, klockan halv tolv på förmiddagen, gick Scheele hädan, endast 43 år gammal. Hans vän, prosten Karl Johan Ahlström, förrättade jordfästningen över Scheele den 28 maj 1786. Han vilar på Köpings kyrkogård.
Av samtiden beskrevs Scheele såsom varande av medelmåttigt växt, frisk och stark kroppsbyggnad, runt ansikte, röd hy och efter utseendet blodfull. Hans rediga uppsyn förrådde vid första påseendet ingenting synnerligen märkvärdigt, men ögonen röjde eld, talet en formerad stadga, som väckte uppmärksamhet och förtroende, hvilket senare dock icke utan umgänge var så lätt att upptäcka. Konst och förställning saknades alldeles hos honom, han mente hvad han talte och var uti vanligt umgänge allvarsam, tankfull och sökte utom sina sina mest älskade ämnen aldrig långa konversationer. Bragtes åter vetenskapliga frågor på tal, blev han i hög grad intresserad samt kunde då lätteligen förmås att utförligt redogöra för sina åsikter och till och med bestyrka dem genom förevisande av talrika experiment.
Scheele har givit sitt namn åt bland annat Scheelegatan på Kungsholmen i Stockholm, och Scheelelaboratoriet på Karolinska institutet, liksom en gata, ett torg och en högstadieskola i Köping.
