Blodtryck

Från Wikipedia

Blodtrycksmätare med kvicksilverpelare

Blodtryck, det cirkulerande blodets tryck på kärlväggarna. Värdet brukar anges i två tal, till exempel 120/80.

Systoliskt blodtryck, det övre trycket, är blodtrycket vid hjärtats sammandragning (systole), vanligen mellan 120 och 140 mmHg (16,0–18,7 kPa) hos en vuxen person.
Diastoliskt blodtryck, det undre trycket, är blodtrycket vid hjärtats utvidgning (diastole) och bör inte överstiga 90 mmHg (12,0 kPa).^[1]

Vid vissa sjukdomstillstånd, till exempel diabetes och njursvikt, ska blodtrycket hållas ännu lägre, max 130/80 (–85) mmHg. Individuella variationer existerar. Skillnaden mellan systoliskt och diastoliskt tryck kallas pulstryck, ett högt pulstryck anses skadligt för kroppen. Högt blodtryck (hypertoni) är en vanlig sjukdom i vissa delar av världen och kan leda till komplikationer som stroke eller hjärtinfarkt.

Vid akuta tillstånd såsom skador eller allvarliga infektioner kan blodtrycket gå ner väldigt kraftigt. Vid systoliskt tryck på under 70 mmHg blir det svårt att få ut blod till alla delar i kroppen och njurarna slutar producera urin på grund av för lågt filtrationstryck, detta är livshotande.

Blodtrycket mäts i millimeter kvicksilver (mmHg). Motsvarande SI-enhet är pascal, som anges inom parentes ovan. I Finland är detta angivet som undantag från SI-systemet.^[2]

[redigera] Reglering

Den fysiologiska regleringen av blodtrycket är resultatet av flera olika system. Bland annat ingår autonoma nervsystemet (ANS), olika former av hormoner (till exempel renin, angiotensin, vasopressin, Atrial Natriuretic Peptide) och lokala faktorer (till exempel kväveoxid, endotelin men även autoreglering) i regleringen.

De olika hormonerna står för den långsiktiga regleringen av blodtrycket medan det autonoma nervsystemet kan ändra blodtrycket inom loppet av ögonblick. Den snabba regleringen förmedlas av sympatiska samt parasympatiska nerver till hjärta, blodkärl och njurar.

När blodtrycket snabbt måste höjas, exempelvis som svar på fysisk stress, skickar sympatiska nerver signaler till hjärtmuskeln som ökar sin förmåga att pumpa blod, vilket leder till att blodtrycket höjs. Dessutom skickas sympatiska signaler till glatt muskulatur i blodkärlens väggar, vilket i sin tur leder till kontraktion. Kontraktion leder till att kärldiametern minskar, vilket i sin tur leder till större tryck på mindre tvärsnittsarea; därmed höjs blodtrycket ytterligare.