Angiotensin
Från Wikipedia
Angiotensin är ett peptidhormon som är ett led i kroppens långsiktiga kontroll av blodtrycket. Angiotensin har en rad blodtrycksmodifierande egenskaper, bland annat är ämnet en potent vasokonstriktor (stimulerar sammandragning av blodkärl). Kontraktion av blodkärl leder till en högre kärlresistans som i sin tur höjer blodtrycket.
Angiotensin leder även till ökad blodvolym genom att stimulera utsöndringen av aldosteron från binjurebarken, vilket hämmar utsöndringen av natriumjoner i njurarna. Förutom det stimulerar angiotensin till utsöndring av antidiuretiskt hormon (ADH) från hypofysen.
Angiotensin tillverkas i levern i form av prohormonet angiotensinogen. Angiotensinogenet omvandlas sedan till hormonerna angiotensin I resp. II, varav den senare är den som utövar den huvudsakliga effekten.
Systemet som kontrollerar produktionen av angiotensin I och II, renin-angiotensinsystemet, har blivit föremål för ingående studier, vilket har resulterat i en kategori läkemedel som kallas för ACE-hämmare. Dessa preparat är inhibitorer av enzymet Angiotensin Converting Enzyme (ACE), vilket är en huvudkomponent i bildningen av angiotensin. ACE-hämmare sänker därmed blodtrycket och är en vanlig form av medicinering vid olika former av hjärtsjukdomar. En annan närbesläktad läkemedelsgrupp är angiotensinreceptorhämmarna som har en liknande effekt som ACE-hämmarna, men som verkar genom att blockera den viktigaste angiotensinreceptorn, AT1-receptorn.
