Björnbär

Från Wikipedia

?Björnbär

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision:	Gömfröväxter Angiospermae
Klass:	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning:	Rosales
Familj:	Rosväxter Rosaceae
Släkte:	Rubusar Rubus
Undersläkte:	Björnbär Rubus subg. Rubus
Vetenskapligt namn
§Rubus (Rubus) Auktor: L.
Sektioner
Se text

Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Björnbär (Rubus subg. Rubus) är ett samlingsnamn på flera arter inom familjen Rosaceae, släktet Rubus. Den vanligaste är sötbjörnbär (Rubus plicatus). Björnbärskomplexet består ett stort antal arter, underarter och former, som hör till de mest svårskilda i vår flora. Odlade sorter är dessutom ofta hybrider av olika arter. De kallas ibland även "svarthallon" och "björnhallon" (se även blåhallon). Tidigare betraktade man björnbär som en enda art, vilken då kallades Rubus fruticosus.

Undersläktet Rubus av släktet Rubus delas i sin tur in i flera sektioner.

Rubus subg. Rubus sect. Allegheniensis
Rubus subg. Rubus sect. Arguti
Rubus subg. Rubus sect. Caesii
Rubus subg. Rubus sect. Canadenses
Krypbjörnbär Rubus subg. Rubus sect. Corylifolii
Rubus subg. Rubus sect. Cuneifolii
Rubus subg. Rubus sect. Flagellares
Rubus subg. Rubus sect. Hispidi
Egentliga björnbär Rubus subg. Rubus sect. Rubus
Rubus subg. Rubus sect. Setosi
Rubus subg. Rubus sect. Ursini
Rubus subg. Rubus sect. Verotriviales

Alla dessa arter har taggiga, 2-åriga stammar, som växer i mer eller mindre vågräta bågar eller liggande på marken, på murar, på kringstående buskar och så vidare. Första året är en sådan buskstam en oförgrenad nystam (jämför nypon) med strödda, femfingrade blad; andra året blir den huvudstam för en mängd sidoskott med blommor, och förtorkar sedan frukten mognat. Hos flera arter böjer sig denna bågformiga stam med spetsen ned mot marken, borrar sig in där och fäster sig med kniprötter. Denna buskstams utseende (särskilt som nystam första året), dess taggbeväpning, tvärsnittets form m.m., avger en del av kännetecknen för ifrågavarande arter. I någon mån skiljas arterna även på bladen, blommorna och frukterna.

Björnbärsarterna växer sällskapligt på torra, varma, helst solöppna lokaler och fordrar ett milt och jämnt klimat. De är därför allmännast i kusttrakterna och i norden avgjort sydliga och västliga arter. Ymnigast förekommer de i Sveriges sydligaste landskap och i kustlandskapen vid Kattegatt och Skagerack, samt därefter spridda längs Norges västkust åtminstone upp till Sogn. Vid Östersjökusten träffas hithörande arter föga nordligare än vid Stockholm; till de allmännare i Sveriges östra del hör Rubus nemorosus (även på Åland). Även sötbjörnbär har jämförelsevis stor utbredning i Sverige och Norge.

Björnbären är som sylt mycket läckra. Deras tillredning försvåras dock därav, att stenfruktsamlingen ej så lätt lossnar från blomaxeln, som hallonet. De mognar ganska sent (september).