Asfalt
Från Wikipedia
Asfalt (Äldre synonymer: Bitumen judaicum, svart bernsten, judebeck, jordbeck) används ofta som en förkortning av asfaltbetong, som lagts ut till vägbeläggningslager och består av bindemedlet bitumen (förr stenkolstjära) och krossat stenmaterial. Innan det färdigblandade materialet lagts ut på väg, kallas det asfaltmassa.
Asfaltbeläggningar består ofta av flera konstruktiva lager. Överst finns alltid ett slitlager, ofta i form av en enkel ytbehandling (Y1) där ett lager sten klistrats på underliggande gruslager (Y1G) eller asfaltslager (Y1B). En annan vanlig typ av slitlager är AsfaltBetong, Tät (ABT). Det hårda nötningsslitaget från dubbdäck har drivit utvecklingen mot slitlager av typ AsfaltBetong, Stenrik (ABS). Vägverket har försökt möta krav på lågbullrande beläggningar med porösa beläggningar av typ AsfaltBetong, Dränerande (ABD), men dessa beläggningar har uppvisat extremt dålig hållbarhet. Nu testas i stället s k Gummiasfalt, en typ av lågbullrande beläggning som har upp till 2 % inblandning av gummi. Gummiasfalt har använts i ca 25 år i USA, med bra resultat. Redan för tiotalet år sedan gjordes svenska tester med gummiinblandning. Då blev resultaten dåliga. Nu används bättre teknik.
Asfaltbeläggningen kan även inkludera ett bärlager (Asfaltbundet Grus; AG) samt eventuellt ett bindlager (ABB), vilka fördelar trafiklasten för att undvika deformation av underliggande lager.
Bindemedlet bitumen används även som tätskikt på t ex hustak och källarmurar. Enligt Gamla Testamentet vilade Moses i en flätad korg som var tätad med bitumen (ordet "beck" används i Bibeln) innan den sattes i vattnet.
Densifalt är en variant på Asfalt och cementblandning.
