Adenosintrifosfat
Från Wikipedia
Adenosintrifosfat, eller ATP, av engelska adenosine triphosphate, är en nukleotid som spelar en central roll i cellens energihantering. ATP används för att driva kemiska processer i cellen som inte kan ske spontant, på grund av att de är energikrävande. ATP är även en byggsten vid syntesen av nukleinsyror som till exempel DNA och RNA.
Kemiskt består ATP av adenosin och tre fosfatgrupper i en kedja. Den kemiska formeln är C10H16N5O13P3. Fosfatgrupperna sitter ihop med en fosfoanhydridbindning som är mycket energirik. Fosfatgrupperna betecknas alfa, beta och gamma räknat från adenosinmolekylen.
ATP bildas i glykolysen, citronsyracykeln och framförallt vid oxidativ fosforylering driven av elektrontransportkedjan i mitokondrier.
[redigera] Funktion
Energi frigörs när den tredje fosfatgruppen dissocierar genom hydrolys vilket resulterar i adenosindifosfat (ADP) och en fri fosfatgrupp. Ännu mer energi kan frigöras om ATP omvandlas till adenosinmonofosfat (AMP). ATP återbildas sedan från ADP via glykolys, citronsyracykeln och oxidativ fosforylering. På så sätt fungerar ADP-ATP-molekylerna som ett uppladdningsbart batteri som kan lagra energi.
Bränslet till ATP-syntesen är glukos, fettsyror samt aminosyror. ATP kan inte lagras, vilket gör att tillverkningen av ATP hela tiden måste anpassas till cellens förbrukning av energi.
Vid stillasittande förbrukar en människa omkring tio miljoner ATP-molekyler per sekund.
