Belgien

Från Wikipedia

*Koninkrijk België*
*Royaume de Belgique*
*Königreich Belgien*
Kungariket Belgien

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: "Eendracht maakt macht" (nederländska) "L'union fait la force" (franska) "Einigkeit macht stark" (tyska) (översättning: "Enighet ger styrka")
Nationalsång: Brabançonne

Huvudstad	Bryssel 50° 52' lat. 4° 22' long.
Största stad	Bryssel (cirka 1.100.000 inv.)
Officiellt språk	nederländska, franska, tyska
Statsskick Regent Premiärminister	konstitutionell monarki Albert II Yves Leterme
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	Från Nederländerna 4 oktober 1830 19 april 1839
Yta • Totalt • Vatten	30 528 km² (137)
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	10 584 534 (76:e) 344,32 inv/km² (29:e)
BNP (PPP) • Totalt 2006 • Per capita	$386 895 miljoner (14:e) $34 749
Valuta	euro (`EUR`)
Tidszon	CET (UTC+1)
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Signal de Botrange 694 m ö.h. km² km
HDI	▲ 0,946 (16:e)
Nationaldag	21 juli
Landskod	BE
Landsnummer	`+32`

Belgien, officiellt Kungariket Belgien (nederländska: Koninkrijk België, franska: Royaume de Belgique, tyska: Königreich Belgien), är en konstitutionell monarki i nordvästra Europa. Belgien tillhör EU:s grundarländer och ett antal viktiga EU-institutioner, bland annat rådets lokaler, större delen av EU-kommissionens kontor och sessionslokaler för EU-parlamentet ligger i huvudstaden Bryssel. Här finns också högkvarteret för militäralliansen NATO. Belgien är ett flerspråkigt land där nederländska (informellt även kallad flamländska), franska och tyska är de officiella språken.

Belgien ligger på kulturgränsen mellan det germanska och det latinska Europa. Landets två största regioner är det nederländskspråkiga Flandern i norr, som har 58% av befolkningen, och det franskspråkiga Vallonien i söder med 32%. Brysselregionen, som officiellt är tvåspråkig, är en mestadels franskspråkig enklav inom den flamländska regionen och har 10% av befolkningen.^[1] En liten tyskspråkig gemenskap finns i östra Vallonien.^[2] Belgiens språkliga mångfald och de politiska och kulturella konflikter som har anknytning till denna avspeglas i Belgiens politiska historia och dess komplexa politiska system.^[3]^[4]

Namnet 'Belgien' härstammar från Gallia Belgica, en romersk provins i den nordligaste delen av Gallien som beboddes av belgier (belgae). Historiskt inbegreps Belgien, Nederländerna och Luxemburg i begreppet Nederländerna, som täckte ett något större område än dagens Benelux. Från slutet av medeltiden till 1600-talet var det ett välmående centrum för handel och kultur. Från 1500-talet till den belgiska revolutionen 1830 utkämpades många slag mellan europeiska makter på Belgiens område^[5]. Efter att det blivit självständigt deltog Belgien ivrigt i industriella revolutionen,^[6]^[7] vilket genererade välstånd och även efterfrågan på råvaror. Det senare var en faktor under tiden för dess afrikanska kolonier.^[8]

Med drygt 340 invånare per km² har Belgien den näst högsta befolkningstätheten i Europa efter Nederländerna (frånräknat några mikrostater).

[redigera] Historia

Detta avsnitt är en sammanfattning av Belgiens historia

Belgien var under medeltiden, tillsammans med bland annat nuvarande Nederländerna, en del av det Tysk-romerska riket. Det nuvarande nederländska språket räknades då som inte mer än lågtyska dialekter. Sedan Nederländerna som habsburgska arvländer tillfallit den spanska kronan utbröt småningom uppror, och Nederländerna lyckades frigöra sig från det spanska väldet. När Belgien efter Napoleonkrigen blev självständigt utgjordes grunden för statsbildningen av att större delen av nuvarande Belgien beboddes av romerska-katoliker och till del av franskspråkiga valloner, medan nuvarande Nederländerna huvudsakligen var reformert och utan franskspråkig minoritet.

Under det koloniala tidevarvet var även Belgien i besittning av ett mindre antal kolonier, i första hand Belgiska Kongo med näraliggande Ruanda-Urundi (nuvarande Rwanda och Burundi). Belgien hade genom flamländarna under 1700-talet ett kortlivat och föga framgångsrikt ostindiskt kompani. Det belgiska styret av kolonierna, framförallt Kongo, kantades av brutalitet och exploatering av människor och naturtillgångar. Det har bland annat skildrats i Joseph Conrads bok Mörkrets hjärta.

Under 1950-talet började avkoloniseringen där bland annat Kongo blev självständigt 1960. Banden till Kongo och Afrika finns kvar. Det bor bland annat många personer med rötterna i kolonierna i dagens Belgien. Vid samma tid började det stora engagemanget inom EG/EU där Belgien var ett av grundarländerna. Belgiens huvudstad Bryssel är EU:s maktcentrum. 1957 var Bryssel värd för världsutställningen och man skapade Atomium.

Belgiens geografiska läge skapade nya arbetstillfällen i efterkrigstidens Europa där bland annat Volvo etablerade en fabrik i Gent.

Under 1980- och 1990-talet växte sig det separatistiska politiska partiet Vlaams Blok (senare Vlaams Belang) till ett av de största i Flandern.

[redigera] Historiska platser

Waterloo - Slaget vid Waterloo
Ypern - Västfronten i första världskriget

[redigera] Klimat

Belgien har ett milt tempererat klimat. Nederbörden är ca 600-1000 mm om året.

[redigera] Geografi

Detta avsnitt är en sammanfattning av Belgiens geografi

Belgien är i huvudsak ett slättland, som har kust mot Engelska kanalen och gränsar på landsidorna till Nederländerna, Tyskland, Luxemburg och Frankrike. Belgiens högsta punkt ligger 694 meter över havet och kallas Signal de Botrange.

[redigera] Regioner, gemenskaper och provinser

Belgien har ett mycket komplext styrelseskick med kulturella gemenskaper, indelade efter de tre officiella språken, tre regioner och 10 provinser. Fram till 1963 fanns det en provins som var delad mellan regionerna Flandern och Vallonien. Numera ligger ingen provins i båda regionerna.

I Flandern har regionen ansvar för både det som ingår i den nederländskspråkiga gemenskapen och regionen. Bryssel ingår både i den nederländskspråkiga gemenskapen och i den franskspråkiga. De tyskspråkiga medborgarna i östra Vallonien utgör den tyskspråkiga gemenskapen.

[redigera] Regioner och provinser

Belgien är uppdelat i tre regioner, varav två i sin tur är uppdelade i provinser.

Flandern
Vallonien
- Namur
- Hainaut
- Brabant wallon
- Liège
- Luxembourg
Bryssel

[redigera] Exklav

Belgiens kulturella gemenskaper: Rött: Franskspråkig; Gult: Nederländskspråkig; Blått: Tyskspråkig

Baarle-Hertog i Nederländerna

[redigera] Större städer

[redigera] Statsskick och förvaltning

Belgien är en konstitutionell monarki som efter andra världskriget utvecklades ifrån en enhetsstat till en federation. Belgien har ett federalt parlament, bestående av två kamrar, en senat och en deputeradekammare. Senaten består av 40 direktvalda politiker och 21 representanter tillsatta av de 3 språkgemenskapernas parlament, 10 koopterade senatorer och som självskrivna ledamöter som i praktiken inte utövar sin rösträtt kungens barn, för närvarande prins Philippe, prinsessan Astrid och prins Laurent. Deputeradekammaren består av 150 ledamöter valda enligt ett proportionellt valsystem från 11 valkretsar. Belgien har, precis som till exempel Australien, obligatoriskt valdeltagande, vilket leder till att den har ett av världens högsta valdeltaganden.^[9]

Belgiens regioner: rött: Vallonien; gult: Flandern; blått: Bryssel

Den federala regeringen, formellt nominerad av Belgiens kung, måste ha förtroendet av deputeradekammaren, och leds av en premiärminister. Antalet personer som talar nederländska och franska bland regeringens ministrar måste vara lika, detta beskrivs av den belgiska konstitutionen. Monarken (kung eller drottning) är statsöverhuvud, men har begränsad makt. Den verkställande makten ligger hos premiärministern och Belgiens olika lokala regeringar. Det juridiska systemet bygger på Code Napoléon.

Under 1800-talet behandlade den frankofila politiska och ekonomiska eliten den nederländskspråkiga befolkningen som andra klassens medborgare. Vid slutet av 1800-talet och under stora delar av 1900-talet utvecklades den flamländska rörelsen för att motverka denna situation. En mycket känslig fråga är att delar av denna rörelse, liksom den vallonska Rexrörelsen och ekonomiska ledare i landet, inte var osympatiska till den tyska ockupationen under andra världskriget. Efter andra världskriget blev Belgiens politik mer och mer dominerad av frågan om de två språkgrupperna. Spänningarna mellan grupperna ökade och själva den belgiska statens enhet ifrågasattes.^[3] Genom konstitutionella reformer på 1970- och 1980-talen regionaliserades enhetsstaten och blev en federation med tre nivåer, den federala, den regionala och den språkgemenskapliga. Politiska institutioner för dessa nivåer skapades som en kompromiss för att minimera de språkliga, kulturella, sociala och ekonomiska spänningarna.^[10]

[redigera] Politik

Belgiens politiska institutioner är komplexa. Den politiska makten är främst organiserad runt behovet att representera de olika språkgrupperna i landet. Sedan 1970 har de större nationella belgiska politiska partierna splittrats upp i separata delar för att inrikta sig specifikt på de olika språkgrupperna. Inom varje grupp tillhör de större partierna tre stora politiska familjer: liberal höger, mittenpolitisk kristdemokrati och socialdemokrati. Bland de mindre partierna finns bland annat ett grönt parti och (speciellt i Flandern), nationalistiska partier och partier från extremhögern. Politiken påverkas av diverse lobbygrupper, som fack och företagsgrupper.

Belgiens nuvarande konung, Albert II, efterträdde Baudouin I 1993. Efter 1999 års val fick premiärminister Guy Verhofstadt (VLD) uppdraget att bilda regering och skapade en koalitionsregering bestående av sex partier, från de liberala, socialdemokratiska och gröna blocken. Denna regering blev känd som "regnbågsregeringen" och var den första regeringen sedan 1958 utan representation från kristdemokraterna. Efter 2003 års val fick Guy Verhofstadt fortsätta som premiärminister och skapade en koalition bestående av de fyra liberala och socialdemokratiska partierna, efter att de gröna förlorade de flesta av sina mandat i valet 2003.^[11]

I parlamentsvalet den 10 juni 2007 tappade dock Guy Verhofstadts koalition mellan liberaler och socialister mark till förmån för de flamländska kristdemokraterna CD&V. Leterme utropade sig som vinnare inför anhängare viftande med flamländska, inte belgiska, flaggor. Efter en mycket utdragen period av regeringsbildning tillträdde Yves Leterme, ledare för CD&V som ny premiärminister 20 mars 2008. Under perioden av regeringsbildning under drygt 9 månader 2007-2008 stannade Guy Verhofstadt som premiärminister för en expeditionsministär respektive interimsregering.

I fransktalande Vallonien är många rädda att Letermes utlovade reformer ska leda till sönderfall av Belgien. Den tvåspråkige Leterme, vars far är vallon, har byggt sin politiska karriär i Flandern och sa i ett uttalande 2006 att de fransktalande i Vallonien saknar den "intellektuella kapaciteten" att lära sig nederländska.^[12]

Guy Verhofstadt, tidigare premiärminister för huvudsakligen liberal-socialdemokratiska regeringar i två fullständiga mandatperioder 1999-2007. Från de federala valen i juni 2007 till mars 2008 ledde han en expeditionsministär respektive interimsregering.

I dess index över pressfrihet för år 2007 rankade Reportrar utan gränser Belgien (tillsammans med Finland och Sverige) som nummer 5 av 169 länder.

[redigera] Politiska partier

Höger
- Vlaams Belang
- Lijst Dedecker

Konservativa
- Centre démocrate humaniste

Kristdemokratiska
- Kristdemokratisk och Flamländsk
- Christlich Soziale Partei

Liberala
- Vlaamse Liberalen en Democraten
- Mouvement Réformateur

Socialistiska
- Parti socialiste belge
- Sociaal Progressief Alternatief

Gröna
- Groen!
- Ecolo

[redigera] Försvar

Belgiska luftvärnssoldater vid uppvisningsexercis

Belgien tillhör NATO och EU. Belgien har avskaffat värnplikten och den belgiska försvarsmakten består endast av yrkessoldater. Fredsstyrkan är 40 000 soldater. I reserven ingår 60 000 soldater.

[redigera] Armén

I den belgiska armén - Landcomponent eller Composante Terre - ingår 26 000 soldater (varav 1 500 kvinnor). Den består av 3 mekaniserade brigader, 1 fallskärmsjägarbrigad och 3 helikopterbataljoner.

De viktigaste markstridsplattformarna är 150 stridsvagnar Leopard 2, 150 spaningspansarbandvagnar Scimitar, 270 pansarskyttebandvagnar YPR-765, 300 pansarbandvagnar M-113, 200 pansarbandvagnar Spartan och 110 bandkanonvagnar M-109.

[redigera] Marinen

I den belgiska marinen - Marinecomponent eller Composante Maritime - ingår 2 600 soldater (varav 270 kvinnor). De viktigaste sjöstridsplattformarna är 3 fregatter, 4 minfartyg och 9 minröjningsfartyg.

De belgiska och nederländska marinerna är underställda en gemensam sjöstridsledning i Den Helder, Nederländerna.

[redigera] Flygvapnet

I det belgiska flygvapnet - Luchtcomponent eller Composante Air - ingår 11 500 soldater (varav 800 kvinnor). Den viktigaste flygstridsplattformen är 90 Lockheed Martin F-16 Fighting Falcon. Dessutom finns 11 Lockheed Martin C-130 Hercules transportflygplan.

[redigera] Sjukvårdstjänsten

Den belgiska militära sjukvårdstjänsten - Medische Component eller Composante Médicale - bildar en egen försvarsgren med 1 250 soldater i fredsorganisationen.

[redigera] Kultur

[redigera] Serier

Huvudartikel: Fransk-belgiska tecknade serier

Belgien har tillsammans med Frankrike en rik tradition av tecknade serier, se bland andra Tintin, Smurfarna, Finn och Fiffi och Lucky Luke.

^{Detta korta avsnitt behöver utökas.}

[redigera] Mat och dryck

Belgien är känt för pommes frites, som man menar är belgiska från början. Dessa säljs på många håll i gatustånd och serveras ofta med majonnäs. Landet är även känt för våfflor, belgisk choklad, belgiskt öl och skaldjur. Belgiens nationalmaträtt är Moules Frites/Mosselen-Friet som är musslor serverat med pommes frites.

Grodlår är också mycket vanligt förekommande i Belgien och serveras ofta med vitlök och tomater.

Flera världsberömda kockar kommer från Belgien.

[redigera] Kända personer från Belgien

Jean-Marc Bosman, fotbollsspelare, huvudpersonen i Bosmandomen
Tom Boonen, cyklist
Jacques Brel, sångare
Kim Clijsters, tennisspelare
Jean-Claude van Damme, skådespelare
Marc Dutroux, seriemördare
Franky van der Elst, fotbollsspelare
Justine Henin-Hardenne, tennisspelare
Audrey Hepburn, skådespelerska
Hergé (Georges Remi), serietecknare, skapare av Tintin
Georges Lemaître, astronom, lanserade Big Bang-teorin
Helmut Lotti, sångare
Rene Magritte, konstnär
Eddy Merckx, cyklist
Jacques Rogge, ordförande i IOK
Kate Ryan, sångerska
Adolphe Sax, uppfinnare av saxofonen
Enzo Scifo, fotbollsspelare
Ernest Solvay, kemist, uppfinnare av Solvayprocessen, filantrop
Georges Simenon, författare

[redigera] Referenser

^ Leclerc, Jacques , membre associé du TLFQ (2007-01-18). Belgique • België • Belgien — Région de Bruxelles-Capitale • Brussels Hoofdstedelijk Gewest (French). L'aménagement linguistique dans le monde. Host: Trésor de la langue française au Québec (TLFQ), Université Laval, Quebec. Hämtat 2007-06-18. “C'est une région officiellement bilingue formant au centre du pays une enclave dans la province du Brabant flamand (Vlaams-Brabant)”
* About Belgium. Belgian Federal Public Service (ministry) / Embassy of Belgium in the Republic of Korea. Hämtat 2007-06-21. “the Brussels-Capital Region is an enclave of 162 km2 within the Flemish region.”
* Flanders (administrative region). Microsoft® Encarta® Online Encyclopedia. Microsoft (2007). Hämtat 2007-06-21. “The capital of Belgium, Brussels, is an enclave within Flanders.”
* McMillan, Eric (October 1999). The FIT Invasions of Mons (pdf). Capital translator, Newsletter of the NCATA, Vol. 21, No. 7, p. 1. National Capital Area Chapter of the American Translators Association (NCATA). Hämtat 2007-06-21. “The country is divided into three increasingly autonomous regions: Dutch-speaking Flanders in the north; mostly French-speaking Brussels in the center as an enclave within Flanders, and French-speaking Wallonia in the south (plus the German-speaking Cantons de l'Est).”
* Van de Walle, Steven, lecturer at University of Birmingham Institute of Local Government Studies, School of Public Policy. Language Facilities in the Brussels Periphery (pdf). KULeuven - Leuvens Universitair Dienstencentrum voor Informatica en Telematica. Hämtat 2007-06-21. “Brussels is a kind of enclave within Flanders – it has no direct link with Wallonia.”
^ The German-speaking Community. The German-speaking Community. Hämtat 2007-05-05. The (original) version in German language (already) mentions 73,000 instead of 71,500 inhabitants.
^ [a b] Morris, Chris (2005-05-13). Language dispute divides Belgium. BBC News. Hämtat 2007-05-08.
^ Petermann, Simon, Professor at the University of Liège, Wallonia, Belgium — at colloquium IX^e Sommet de la francophonie — Intitiatives 2001 — Ethique et nouvelles technologies, session 6 Cultures et langues, la place des minorités, Bayreuth (2001-09-25). Langues majoritaires, langues minoritaires, dialectes et NTIC (French). Hämtat 2007-05-04.
^ Belgian economy. Belgium. Belgian Federal Public Service (ministry) of Foreign Affairs, Foreign Trade and Development Cooperation. Hämtat 2007-05-21.
^ Fitzmaurice, John, at the Secretariat-General of the European Commission, teached at the Université Libre de Bruxelles (1996). New Order? International models of peace and reconciliation – Diversity and civil society. Democratic Dialogue Northern Ireland's first think tank, Belfast, Northern Ireland, UK. Hämtat 2007-08-12.
^ Belgium country profile. EUbusiness, Richmond, UK (2006-08-27). Hämtat 2007-08-12.
^ Karl, Farah (text); Stoneking, James (course) (1999). Chapter 27. The Age of Imperialism (Section 2. The Partition of Africa) (pdf). World History II. Appomatox Regional Governor's School (History Department), Petersburg, VA, USA. Hämtat 2007-08-16.
^ Franklin, Mark N., Trinity College, Connecticut (2001). The Dynamics of Electoral Participation — Table 10.1 Average turnout in free elections to the lower house in 40 countries, 1961-1999 (pdf) p. 32. Hämtat 2007-05-29.
^ Flanders.be:
^ La Chambre des représentants — Composition (Composition of the Chamber of Representatives) (French) (pdf). The Chamber of Representatives of Belgium (2006-03-09). Hämtat 2007-05-25.
^ Svt.se, Rapport 11 juni 2007: Valseger oroar fransktalande