Bottniska viken
Från Wikipedia
Bottniska viken (finska: Pohjanlahti) är Östersjöns nordligaste vik som ligger mellan Sverige och Finland. Bottniska viken är 587 kilometer lång och omfattar 116 300 kvadratkilometer. Bottniska viken delas från norr in i följande delar: Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Södra kvarken, Ålands hav och Skärgårdshavet.
Innehåll |
[redigera] Namnet
Namnet härstammar från fornnordiskans botn [1], som betyder "botten". Namnet botn kom i användning i och med att havet fick namnet Helsingjabotn, efter Hälsingland, som vid denna tidpunkt var området väster om havet. Senare användes botten för regionerna Västerbotten på havets västra sida och Österbotten för regionen öster om havet. Det finska namnet för Österbotten, Pohjanmaa, eller "Pohja"-landet, ger en antydan att komma från båda språken, eftersom pohja betyder både "botten" och "norr".
Botn/botten är kognat med bland annat det engelska ordet för botten ("bottom"), och det är möjligt att den inte följer samma språkliga mönster som de andra nordeuropeiska låglänta områdena, till skillnad från de höglänta, såsom den nederländska regionen, Samogitia (Litauen) och Sambia (Ryssland).
En annan möjlighet är att botten följer en alternativ nordisk bibetydelse där ordet skulle vara synonymt med 'ytterst'. I den teorin skulle Bottniska viken vara den yttersta utsträckningen av havet.
Julius Pokorny har givit förslaget att det är den utvecklade indoeuropeiska grundformen *bhudh-m(e)n som används. Den skulle då ha vidareutvecklats till varianten *bhudh-no-, som i sin tur lett till det latinska ordet fundus, som återfinns till exempel i ordet "fundament". Ursprungsbetydelsen av engelskans väderstreck "norr" ("north", från indoeuropeiskans *ner- "ner"), indikerar ett släktskap mellan "nerland" och "bottenland". Å andra sidan syftade de gamla författarna oftast på ordet "ytterst" när de skrev "norr", eftersom de nordliga länderna var längst bort från dem.
Vilken betydelse som är den mest korrekta är en avskiljning som kanske är för precis för att kunna bestämmas, speciellt eftersom de europeiska kuturerna tenderade att assimileras och utbyta kulturella element.
[redigera] Geofysiska data
Viken är 587 km lång, 80-240 km bred, medeldjupet uppgår till 55 m (31 famnar) och tröskeldjupet (i en smal ränna mellan Ålands hav och egentliga Östersjön) ca 70 m. Det största djupet är 301 m (i Ålands hav, 169 famnar). Ytan är 116 300 km² och volymen uppgår till 6 440 km³
Ett flertal älvar på båda sidor har sitt utlopp i Bottniska viken. Som en konsekvens av detta förekommer en salinitetsgradient från norr till söder. I söder förekommer samma bräckta vatten som i Östersjön, men i norr är saliniteten så låg [2] att många sötvattenfiskar kan leva där.[3] Eftersom havet är nästan sött så är viken frusen upp till fem månader om året. Isläggningen i Östersjön både inleds och avslutas där.
[redigera] Geologisk historia
För områdets geologiska historia, se Östersjön.
[redigera] Historia
Vissa historiker anser att Ottar syftade på Bottniska viken när han talade om Kvenhavet på 800-talet. Det är även möjligt att Claudius Clavus menade Bottenviken när han använde termen Mare Gotticus på 1400-talet.
[redigera] Ekonomi
Vidsträckta skogsmarker täcker landet kring Bottniska viken. Dessa skogsområden har under historisk tid brukats för olika ändamål. På 1700- och 1800-talen förekom tjärbränning i stor skala, medan den använts för råmaterial i pappersbruk sedan början av 1900-talet. Älvarna har ofta använts som transportleder i äldre tider och fabrikerna finns vid kusterna.
[redigera] Regioner
De svenska landskapen Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och Uppland ligger vid Bottniska viken.
På den finska sidan återfinns landskapen Lappland, Norra Österbotten, Mellersta Österbotten, Österbotten, Satakunda och Egentliga Finland vid Bottniska viken.
