Boris Vian

Från Wikipedia

Boris Vian, född 10 mars 1920, död 23 juni 1959, fransk ingenjör, författare, jazztrumpetare och visartist som ibland skrev under pseudonymen Vernon Sullivan. Hans mest kända litterära verk heter Dagarnas skum (originalets titel: L'écume des jours). Han skrev även dramatik och poesi.

Hans mest kända sång är anti-krigssången Le déserteur, som finns i flera svenska översättningar. Lars Forssells version, Jag står här på ett torg som troligen är den mest spridda är avsevärt snällare i sina formuleringar är originalet. Även Jan Hammarlund och Cornelis Vreeswijk har gjort en översättning av sången. Andra låttitlar är biografhyllningen Cinématograph, snobberihäcklande J'suis snob, och La java des chaussettes–clous, en satir om polisbrutalitet.

Han var även medlem i ett sällskap vars inriktning var mot patafysik, en "vetenskap" skapad av Alfred Jarry.

Innehåll 1 Liv och författarskap 2 Bibliografi i urval 2.1 Prosa 2.2 Pjäser 2.3 Poesi 2.4 Översättningar

[redigera] Liv och författarskap

Boris Vian föddes i en övre medelklassfamilj i Ville-d’Avray utanför Paris den 10 mars 1920, och började att jobba efter sin civilingenjörsexamen på ”A.F.N.O.R. (l’association française de normalisation),” det franska verket för standardisering. Då han fann detta minst sagt understimulerande jobb (liksom allt seriöst arbete) vedervärdigt, roade han sig med patafysiska inventioner, att dikta visor och skriva historier där han passade på att häckla sina kollegor, tills han blev avskedad. Han drogs till Paris bohemiska kretsar på vänstra stranden och nattlivet kring Boulevard Saint-Germain, där han fick inspiration och utlopp för sitt konstnärskap och kreativitet.

Vians litterära språk sjuder av humor, absurd surrealism, skönhet, cynism och satir. Totalt skrev han tio svåröversatta romaner. I sitt eget namn gav han ut ”L’écume des jours” (Dagarnas skum; 1947), ”L’automne à Pékin” (Hösten i Peking; 1947), ”L’herbe rouge” (Det röda gräset; 1950), och ”L’arrache-coeur” (Hjärtkniparen; 1953). Böckerna publicerades hos Éditions Gallimard där en vän till familjen Vian arbetade som förläggare; de fick få samtida beundrare och skrevs ner i pressen. I frustration över detta skulle Vian visa att han var kapabel att skriva storsäljare. Han gav ut några hårdkokta thrillerböcker av en påstådd svart författare vid namn ”Vernon Sullivan”, och som han låtsades ha översatt från amerikanska. Succén uteblev dock och han fick istället böter när förfalskningen uppdagades. Han skrev förutom romaner även pjäser och noveller, och översatte Raymond Chandlers romaner till franska. Hans verk hyllades först postumt, i synnerhet "Dagarnas skum", som har beskrivits som den vackraste kärleksromanen genom tiderna, och Vian har numera kultstatus som romanförfattare.

Vian hade ett brinnande intresse för jazz; Vian skrev jazzrelaterade artiklar i franska och amerikanska tidskrifter, spelade trumpet och sjöng i sitt eget jazzband, samt spelade en viktig roll i Paris musikliv. I förordet till Dagarnas skum skriver han: ”[...] Det finns bara två ting: det är kärleken, i alla former, med vackra flickor, och musiken, New Orleans eller Duke Ellington. Allt annat borde försvinna, för allt annat är fult [...]” Trots sitt engagemang i amerikansk populärkultur och jazz, som är ständigt återkommande teman i hans verk, och trots att nyss nämnda förord är undertecknat ”New Orleans, den 10 mars 1946” satte Vian aldrig sin fot på amerikansk mark. Dock blev han kontaktperson för amerikanska musiker vid turnéer i Paris och stod många av dem, bland andra Miles Davis, mycket nära.

Vian led av ett flertal åkommor sedan barndomen. En svit av difteri i sexårsåldern lämnade hans hjärtmuskel delvis förlamad. På morgonen den 23 juni 1959 var Vian på biografen Cinema Marbeuf för en förhandsvisning av filmversionen till sin ”Vernon Sullivan”-roman ”J’irai cracher sur vos tombes” (Jag skall spotta på era gravar). Han var så besviken över tolkningen att han redan på förhand krävt att hans namn skulle strykas från förtexterna, och några minuter in i filmen utbrast han ”Ska det här föreställa amerikaner? I helvete heller!”, varpå han dog av en hjärtattack, 39 år gammal.

[redigera] Bibliografi i urval

[redigera] Prosa

• Som Boris Vian:
  • Trouble dans les Andains (1947)
  • Vercoquin et le plancton (1947)
  • L'Écume des Jours (1947, Dagarnas skum)
  • L'automne a Pekin (1947, Hösten i Peking)
  • Les Fourmis (1949, novellsamling)
  • L'Herbe rouge (1950, Det röda gräset)
  • L'Arrache-coeur (1953, Hjärtkniparen)
  • Le loup garou (utgavs potumt 1970, novellsamling)

• Under pseudonymen Vernon Sullivan:
  • J'irai cracher sur vos tombes (1946)
  • Les morts ont tous la même peau (1947)
  • Et on tuera tous les affreux (1948)
  • Elles se rendent pas compte (1949)

[redigera] Pjäser

• L'Equarrissage pour tous (1950)
• Le Dernier des metiers (1950)
• Tete de Meduse (1951)
• Les Batisseurs d'Empire (1959)

[redigera] Poesi

• Barnum's Digest (1948)
• Cantilenes en gelee (1949)
• Je voudrais pas crever (utgavs postumt 1962)

[redigera] Översättningar

• Den stora sömnen av Raymond Chandler. "Le grand sommeil" (1948)
• Kvinnan i sjön av Raymond Chandler. "La dame du lac" (1948)
• Världen och Noll-A av A. E. van Vogt. "Le Monde des Å" (1958)