Bo Jonsson (Grip)
Från Wikipedia
Bo Jonsson (Grip), född senast i början av 1335, död 20 augusti 1386, var väpnare, riksråd, drots. Hans föräldrar var Jon Tomasson (Grip) och Ingeborg Bosdotter (Natt och Dag).
Innehåll |
[redigera] Biografi
Bo Jonsson föddes senast i början av 1335 (hans far var död 24 maj 1334). Bo nämns första gången i samtida källor 1354 då han redan var myndig. Han utsågs till riksråd senast 1359, fogde i Stockholm 1364, lagman i Östergötland 1366, kung Albrekts högste ämbetsman (officialis generalis) 1369, drots 1371, hövitsman i Finland 1371 och lagman där 1380, häradshövding i Tjust från 1381 till sin död. Innehade också flera andra häradshövdingeposter under sin karriär, bl a i Dalarna. Bo Jonsson begravdes i Vadstena klosterkyrka 25 augusti 1386.
Bo Jonsson tillhörde äldre grenen av ätten Grip och var den störste icke kungliga jordinnehavaren någonsin i Sverige. Hans godsmassa, till största delen bestående av pantlän, omfattade över 1/3 av Sverige och hela Finland. Det är uppenbart att de stora summor Bo Jonsson lånade ut till kronan för dessa län inte kunde härröra från hans ärvda förmögenhet som enligt hans testamente inte var särskilt stor. Ett konsortium av inflytelserika frälsemän, förmodligen medfinansiärer till de stora lånen, kan identifieras genom testamentet där tio exekutorer namnges. Bo Jonssons godsförvärv måste ses i ett politiskt sammanhang. Avsikten var inte att utöka hans privata förmögenhet, utan att skapa en maktbas för att hindra den Mecklenburgska dynastin från att upprätta ett permanent maktinnehav i Sverige. Bo Jonsson gjorde därför i sitt testamente en klar åtskillnad mellan sin privata godsegendom (huvudsakligen i Småland, Västergötland och Halland) och de med politiska syften förvärvade pantgodsen i övriga riket. Samma noggrannhet har inte alltid tillämpats av historieskrivningen som ofta refererat till Bo Jonsson som ägare. De sätesgårdar som Bo Jonsson framför allt förknippats med är det efter honom namngivna Gripsholm och Bjärka-Säby. Han köpte också på slutet av 1300-talet alla större gårdar[1] på Lidingö, som sammantaget antas ha omfattat i stort sett hela Lidingölandet även inbegripet öarna Stora och Lilla Höggarn och Fjäderholmarna. 1384 bytte han bort Lidingö till sin släkting Finvid Finvidson d.y.[2] Lidingö införlivades i sin helhet med Djursholms gods och släkten Banér under slutet av 1400-talet.
Enligt Vadstenadiariet var Bo Jonsson på sin tid politiskt så stark att "mot denne kunde inte ens kungen, herr Albrekt, hävda sig i något avseende, fast han ibland försökte". När det gäller Bo Jonssons privatliv har ett par händelser lyfts fram i litteraturen som bevis på hans förmenta girighet och grymhet, nämligen det kejsarsnitt som utfördes på hans första hustru efter hennes död och dråpet på frälsemannen Karl Nilsson (kluven sköld) i gråbrödraklostret i Stockholm. Det för tiden obligatoriska förfarandet att genom kejsarsnitt försöka rädda det ofödda barnets liv och själ har i litteraturen vänts mot Bo Jonsson genom det ogrundade påståendet att operationen utfördes endast för att han skulle kunna ärva barnet. Omständigheterna kring dråpet på Karl Nilsson är inte närmare kända. Genom det urfejdebrev som hans arvingar utfärdade till Bo Jonsson vet man dock att en förlikning måste ha ägt rum.
[redigera] Äktenskap
- Margareta Petersdotter (Porse), dotter till riddaren Peter Porse, död i september 1360 i barnsäng.
- Margareta (Greta) Lambrektsdotter Dume, dotter till väpnaren Lambrekt Dume.
[redigera] Barn
- 1 Jon, född i september 1360, död senast 15 mars 1361.
- 2 Knut Bosson (Grip), död 1406.
- 2 Margareta, gift med Detlef Bylow.
- 2 flera till namnet okända döttrar, en av dem möjligen identisk med den Katarina som var gift med Bo Jonssons fogde Bo Jönsson (Jöns Götessons ätt).
[redigera] Referenser och fotnoter
- Sten Engström, Bo Jonsson till 1375 (Uppsala 1935), doktorsavhandling.
- Holger Rosman, Bjärka-Säby och dess ägare (Uppsala 1923), innehåller bl a Bo Jonssons testamente.
- Äldre svenska frälsesläkter, vol II:1
- ^ Den 14 maj 1381 köpte Bo Jonsson Grip Elfviks gård av Magnus Thyrgilsson, Kanik i Uppsala och under samma tid även gården Östra Yttringe.
- ^ Finvid Finvidson d.y. var av släkten Frössvik, med sätesgård på den västra sidan av Bogesundslandet (äldre benämning Wäderöön).
