Arbetsmiljö
Från Wikipedia
Arbetsmiljö, förhållandena för arbetstagare på en arbetsplats. Från början var de en förbättring av den fysiska arbetsmiljön lagstiftningens huvudsyfte, dvs. man skulle inte riskera att utsättas för allvarliga skador eller att avlida på grund av dåliga arbetsförhållanden. I och med 1977 års reform av arbetsmiljölagstiftningen i Sverige omfattar det arbetsmiljörättsliga regelverket även arbetstagarnas psykiska hälsa och välmående, s k psykosocial arbetsmiljö. Arbetsgivaren har det huvudsakliga ansvaret för arbetsmiljön, men även arbetstagaren har ett ansvar, han eller hon är exempelvis skyldig att använda föreskriven skyddsutrustning. På en arbetsplats där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts skall också skyddsombud utses. Skyddsombuden utses antingen av den lokala arbetstagarorganisation (fackklubb) som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren eller, om sådan saknas, av arbetstagarna. Skyddsombudets uppgift är att kontrollera arbetsmiljön och rapportera brister. Skyddsombudet har s.k. stoppningsrätt vilket innebär att i de fall skyddsombudet anser att ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv och hälsa och förhållandena inte genast kan förbättras genom kontakt med arbetsgivaren kan skyddsombudet bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan på att arbetsmiljöverket tar ställning i ärendet. Sedan kan arbetsgivaren få vänta på att arbetsmiljöverket säger sin mening i saken.
[redigera] Rättskällor
[redigera] Referenser
- Arbetsmiljölag (1977:1160)
