Ai Qing
Från Wikipedia
Ai Qing (pseudonym Jiang Haicheng), född 1910, död 1996, var en kinesisk poet. Han föddes i Zhejiangprovinsen. Han studerade konst vid Beaux-Arts i Paris och upptäckte samtidigt den moderna litteraturen, t ex Whitman och Majakovskij. När han återkom till Shanghai blev han satt i fängelse för samhällsomstörtande idéer.
Ai Qing följde Mao Zedong till Yan'an. I januari höll Mao ett tal om "Kulturen i den nya demokratin", där han fördömde "omdömeslös assimilering av utländska företeelser". Våren 1942 kritiserade flera författare partiets syn. Ai Qing krävde mer förståelse och respekt för författarna. Partiet svarade med att anordna Konferensen om litteratur och konst i maj 1942. I likhet med Ding Ling bekände Ai Qing sin skuld och skickades ut på landet för att omskolas av "massorna".
Som poet var Ai Qing fascinerad av rymd, vind och sol och trodde på det enkla språket. Diktsamlingen Dayanhe (1933) tillägnade han sin gamla amma, diktsamlingen Beifang (1938) norra Kinas torra jord.
Ai Qings son Ai Weiwei är också konstnär.
[redigera] Verk översatt till svenska
- Dödvatten och gryning: två röster från Kina. Dikter av Wen Yiduo och Ai Qing; tolkade av Göran Malmqvist; kalligrafi: Han Bong Duk, 1983
[redigera] Källa och litteratur
- Paul Bady: Modern kinesisk litteratur, Alhambras Pocket Encyklopedi, 1996, ISBN 91-87680-63-7
