Blod

Från Wikipedia

Röda blodkroppar (erytrocyter)

Blod är den vätska som cirkulerar i djurs och människors blodådror (blodkärl). Blodet pumpas runt i kroppen av hjärtat. Det går från hjärtat till lungorna för syresättning, tillbaka till hjärtat och sedan ut till kroppens vävnader. Ibland betraktas blodet självt som en flytande vävnad. Kvinnor har ungefär 4-5 liter blod och män 5-6 liter.

[redigera] Blodets funktioner

Blodets "viktigaste" funktion är att transportera syre från lungorna till kroppens vävnader genom det artäriska systemet; eftersom hjärnan är det organ som är känsligast för syrebrist är det hjärnan som tar stryk och kan dö då omfattande blodförlust till följd av blödning gör så syretransporten inte fungerar. Blodet transporterar också koldioxid genom venerna, från vävnaderna till lungorna där koldioxiden avges.

Därutöver transporterar blodet näringämnen till cellerna, och restprodukter från dem. Vissa restprodukter fraktas först till levern för nedbrytning, annat kan avlägsnas från blodet direkt i njurarna. Blodet deltar i regleringen av kroppstemperaturen, är transportväg för hormoner från de organ som tillverkar dem till respektive målvävnad, och flera av blodets beståndsdelar deltar i immunförsvaret.

[redigera] Blodets innehåll

Blodkroppar kallas de celler som normalt finns i blodet. Dessa delas upp i röda och vita blodkroppar, samt trombocyter (blodplättar). Blod där cellerna avlägsnats kallas blodplasma. Plasman innehåller vatten, salter och en mängd proteiner. Om blodet får koagulera och koagel och celler avskiljs, erhålls serum.

De röda blodkropparna, erytrocyterna, hos människa saknar cellkärna. De är små celler, 7,5 mikrometer i diameter, och har en mycket speciell form – som en skiva som är urgröpt i mitten, från bägge håll. När man pratar om blodvärde, Hb, är det halten hemoglobin som avses. Röda blodkroppar bildas i benmärgen. Erytrocyter betraktas ofta inte som fullvärdiga celler, eftersom de saknar egen cellkärna med genetiskt material i form av DNA.

Röda blodkroppar innehåller hemoglobin. Hemoglobinet består utav fyra s.k. hemdelar, där det finns järn(II)-joner och till dessa binder sig syret. Det är hemoglobinet som ger blodet dess röda färg: ljusrött som i kroppens artärer (artärt blod), där blodet har en syremolekyl bunden till hemoglobinet, mörkare rött i syrefattigt venöst blod.

Vita blodkroppar (leukocyter) finns av olika sorter: neutrofiler, eosinofiler, basofiler, monocyter, B-lymfocyter och T-lymfocyter. Dessa har olika funktion, storlek och form men ingår alla i kroppens immunförsvar.

Trombocyter (blodplättar) som har en viktig uppgift i blodkoaguleringen.

[redigera] Blodkroppsbildande organ

De organ i kroppen som bildar blodkroppar hos ett foster är gulesäcken, sedan lever och mjälte när de har utvecklats och efter att fostret har blivit 5 månader är det benmärgen som sköter bildandet av blodkroppar. Hos nyfödda är det benmärgen i alla ben i kroppen, och om det blir nödvändigt bildar även levern och mjälten blodkroppar. När man sedan blir vuxen är det främst benmärgen i revben, skallen, lårben, kotpelare och bäcken som har till uppgift att bilda blodkroppar.

[redigera] Plasmaproteiner

Proteiner som vistas fritt i blodet brukar kallas plasmaproteiner. Det finns ungefär 70 gram sådana proteiner per liter plasma. Hit hör

Albumin - det protein som det finns störst mängd av i blodet och som håller blodet kvar i blodkärlen
Diverse faktorer som deltar i blodkoaguleringen
Immunoglobuliner (antikroppar)
Hormoner
Transferrin som transporterar järn till benmärgen; detta behövs för nybildning av röda blodkroppar

[redigera] Historisk medicin

Enligt Hippokrates och hans medicinska lära, var blodet en av de fyra kroppsvätskorna, tillsammans med slem, gul galla och svart galla. Enligt den klassiska grekiska medicinen förknippades blodet med luft, årstiden vår, och med ett ljust sangviniskt temperament. Blodet ansågs produceras av levern. Många sjukdomar ansågs bero på ett överflöd av blod, varför åderlåtning och koppning var vanliga behandlingsmetoder fram till 1800-talet.

[redigera] Blod i matlagning och kultur

På grund av dess stora betydelse för livet finns många myter om och språkliga uttryck som involverar blod - blodsband betyder släktband, och dess betydelse betonas med talesättet blod är tjockare än vatten. I den gamla grekiska medicinska läran om de fyra kroppsvätskorna var blodet den sangvinska kroppsvätskan, och ett förmodat överflöd därav avlägsnades genom åderlåtning. Judar och Jehovas Vittnen bland andra äter inte blod och blodmat; Jehovas Vittnen tar dessutom inte emot blodtransfusioner då man menar att själen finns i blodet.

Blod är också otroligt vanligt på film. Ofta används blod i skräckfilmer för att äckla eller skapa obehag, men blod finns naturligtvis i andra sorts filmer då kanske för att skapa drama.

Namnet på fobin för blod är Hematofobi.

Se bland annat slakt, blodmat, halal, kosher, blodsband, blodskam...