Draugen i Vallarhaugen
Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
«Draugen i Vallarhaugen» er den eldste dokumenterte variant av en vandresagntype som er godt kjent over det meste av Nord-Europa. Typen kalles ofte Huldrehornet eller Hornransagnet.
Sommeren 1595 var biskop Jens Nilssøn på visitasreise i Telemark. Den 21. juli kom han til gården Åse i Flatdal. Der fortalte kona på gården om et drikkehorn som skulle skrive seg fra Vallarhaugen, en gravhaug som ligger like nord for gården.
Biskopen skriver :
- Medt dette horn haffuer thet sig saaledis, at en bonde som der bode vdj fordum tid ved naffn Gunder Giesemand, hand drog om Juletid fra Hierdall och hiem til sin gaard, och som hand kom frem til Vallerhoug, da raabte hand och sagde:
- «Hør du drog i Vallerhoug, stat op oc giff Gunder Giesemand dricke».
- Da suaret den i hougen «ia»!, och sagde til sin dreng:
- «Tap vdj oc giff hannem dricke, icke aff thet beste och icke aff thet verste».
- Der fornevnte Gunder hørde dette, saa kiørde hand paa hesten, da kom der en vd aff hougen, oc kastet hornet effter hannem, oc ramte hesten bag paa lenderne, der effter gick baade haar och hud bort. Och samme horn falt ned i veyen, saa tog Gunder hornit op met en skudhiørne (et slags øxe saa kallit) ved saadan manering, och førte det hiem met sig til sin gaard.
[rediger] Litteratur
- Inger Lövkrona: Det bortrövade dryckeskärlet. En sägenstudie. Skrifter från Folklivsarkivet i Lund nr 24. Lund 1982.
