Byggnadssten
Från Wikipedia
Byggnadssten, sten som bryts ur berggrunden och används för byggnader och anläggningar. Användningsområden är husfasader, golv och markbeläggningar, trappor samt inredningsdetaljer som köksbänkar och öppna spisar.
Bergarter har bearbetats för att användas som byggmaterial i årtusenden. I Sverige började byggnadssten användas på medeltiden, i samband med anläggande av städer och uppförande av befästningsanläggningar och monumentalbyggnader som kyrkor och kloster. Kunnig arbetskraft för att hugga sten och uppföra stenbyggnader fick till en början hämtas Tyskland och längre bort i Europa.
Råstenen bryts i dagbrott, skärs i skivor och ytbehandlas genom polering, mattslipning, sandblästring eller bränning. Olika behandlingsmetoder och olika skärningsriktningar ger olika utseenden.
Flera byggnadsstenar är svenska landskapsstenar. Stenar som används som byggnadssten används vanligen också som ornamentsten.
[redigera] Byggnads- och ornamentstenar i Sverige
[redigera] Urval av enskilda svenska byggnadsstenar
- Gnejs
- Hallandiagnejs
- Granit
- Vångagranit
- Oppmannagranit
- Graversforsgranit
- Bohusgranit
- Smålandsgranit, inklusive Växiögranit
- Marmor, urbergskalksten
- Kalcitmarmor
- Dolomitmarmor
- Kalksten
- Ortoceratitkalksten,Ortocerkalksten, Ordovisisk kalksten
- Yxhultskalksten
- Ölandskalksten
- Kinnekullekalksten
- Silurisk kalksten
- Gotländsk kalksten
- Kretaceisk kalksten
- Ignabergakalksten
- Enkrinitkalksten
- Ortoceratitkalksten,Ortocerkalksten, Ordovisisk kalksten
- Sandsten
- Jotnisk sandsten
- Roslagssandsten
- Gävlesandsten
- Mälarsandsten
- Dalasandsten, Älvdalssandsten
- Visingsöseriens senrefeiska sandsten
- Lemundasandsten
- Visingsö-Grännasandsten
- Siluriska sandstenar
- Burgsvikssandsten, Gotländsk sandsten, Hoburgskalksten
- Övedssandsten
- Orsasandsten
- Jotnisk sandsten
[redigera] Litteraturhänvisningar
- Urban Nilsson och Hedvig Schönbeck: Dekorativ fasadsten på Stockholms malmar - en bergarts- och skadeinventering, Stockholms stadsmuseum 1993, ISBN 91-85238-74-0
- Sten - Svenska Turistföreingens Årsbok 1990