Bulgarisk konst
Från Wikipedia
Den i egentlig mening bulgariska konsten uppstod med statsbildningen 679 och fick sin inriktning med införandet av den ortodoxa kyrkan 865. Det bysantinska stilmässiga inflytandet var påtagligt, och det är först iochmed den så kallade Tirnovoskolan på 1200- och 1300-talen som man finner ett större mått av självständighet gentemot förebilderna. Denna stil innebar en ökad dekorativ elegans i byggnadskonsten vilket kan ses i kyrkor i Veliko Tărnovo och Nesebar), en större realism i ikoner, fresker, i exempelvis Bojanakyrkan 1256, och i illuminerade handskrifter som Manasseskrönikan 1345 och Londonevangeliet 1356.
Med den turkiska erövringen 1396 följde en utarmning av konstlivet. I och med den bulgariska renässansen, mot slutet av det osmanska styret, uppstod nya konstskolor överallt i landet. Den mest kända är Samokovs konstskola. Därifrån utgick flera av de målare som utförde utsmyckningen av Rilaklostret, bland andra Zacharij Zograf.
Först på 1800-talet, mot slutet av det osmanska styret, kom med den bulgariska renässansen ett nytt uppsving, åtföljt av en efter hand ökande sekularisering och europeisering. Vid denna tid uppstod nya konstskolor överallt i landet. Den mest kända är Samokovs konstskola. Inom arkitekturen märks Rilaklostrets om- och tillbyggnad (1795-1860), där exempelvis Zacharij Zograf som studerat vid Samokovs konstskola skapade ett antal målningar, men också bostadshus i Plovdiv, Triavna och Koprivsjtitsa. Vidare kan nämnas verk av den självlärde arkitekten Koljo Fitjeto som ritade kyrkor och även Jantrabron. Inom måleriet representeras detta övergångsskede främst av Zacharij Zograf och Stanislav Dospevski.
Efter befrielsen 1878 skedde en snabb utveckling längs den inslagna vägen. En känd konstnär från denna tid är Jules Pascin som föddes 1885 i Vidin. Hans egentliga namn var Julius Pinkas. Eftersom han tillbringade lång tid i Frankrike, där han också dog 1930, blev han betecknad som bulgarisk-fransk målare och grafiker. Inom måleriet kan också nämnas Ivan Mirkvitjka, Vladimir Dimitrov-Majstora och Ilija Petrov som företrädare för olika generationer under 1900-talet.
Efter stalinismen (1944-56) har det vuxit fram en ny vitalisering med målsättningen att tillvarata nationella uttrycksformer, samtidigt som man blivit mera öppen för internationella strömningar.[1]
Den mest kände samtida bulgariska konstnären är antagligen Christo Javasjev, som är känd under sitt förnamn och som arbetar tillsammans med sin fru Jeanne-Claude. De är bland annat kända för att ha "förpackat" riksdagshuset i Berlin och [Pont Neuf]] i Paris i plastfolie.
[redigera] Referenser
- ^ Arne Hult, Bengt A. Lundberg. Nationalencyklopedin: Bulgarien. ne.se.
