Brittiska Nordamerika
Från Wikipedia
Brittiska Nordamerika är den sammanfattande benämning på det brittiska kolonialväldet i Amerika norr om USA, det nuvarande Kanada.
Vid amerikanska revolutionens utbrott år 1775 bestod Brittiska imperiet av 20 kolonier norr om Mexiko. Öst- och Västflorida överläts till Spanien genom Parisavtalet år 1783 som innebar slutet för amerikanska revolutionen, och överläts sedan från Spanien till USA år 1819. Alla utom en av de återstående kolonierna från Brittiska Nordamerika slogs samman från 1867 till 1873 och bildade Dominion of Canada. Newfoundland anslöt sig med Kanada år 1949.
[redigera] Lista över kolonier år 1763
De tretton kolonierna som bildade det ursprungliga USA:
- Provinsen Massachusetts Bay
- Provinsen New Hampshire
- Rhode Island-kolonin och Providence-kolonin
- Connecticut-kolonin
- Provinsen New York
- Provinsen New Jersey
- Provinsen Pennsylvania
- Delaware-kolonin
- Province Maryland
- Virginia-kolonin
- Provinsen North Carolina
- Provinsen South Carolina
- Provinsen Georgia
Kolonier som nu är en del av Kanada:
- Nova Scotia
- Newfoundland
- Provinsen Quebec
- Prince Edward Island (känd som Island of St. John tills 1798)
- Rupert's Land
Andra kolonier som till slut blev en del av USA:
- Östflorida
- Västflorida
[redigera] Kolonier efter amerikanska revolutionen
- Rupert's Land (1670-1870)
- Nova Scotia (1713-1867)
- New Brunswick (1784-1867)
- Kap Bretonön (1784-1821)
- Prince Edward Island (1769-1873)
- Provinsen Quebec (1763-1791)
- Newfoundland (1583-1907) (blev Dominion of Newfoundland)
- Övre Kanada (1791-1840)
- Nedre Kanada (1791-1840)
- Provinsen Kanada (1840-1867)
- Vancouver Island (1849-1866)
- British Columbia-kolonin (1858-1871)
- North-Western Territory (1859-1870)
- Stikine Territory (1862-1863)
