Breda Ba 88 Lince
Från Wikipedia
 |
|
| Breda Ba 88 Lince | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Markattack |
| Besättning | 2 |
| Första flygning | 1936 |
| I aktiv tjänst | 1938-1941 |
| Varianter | 2 |
| Tillverkare | Ernesto Breda |
| Generella egenskaper | |
| Längd | 10,79 m |
| Spännvidd | 15,60 m |
| Höjd | 3,10 m |
| Vingyta | 33,34 m2 |
| Tomvikt | 4 650 kg |
| Lastförmåga | |
| Maximal startvikt | 6 750 kg |
| Motor | 2 × Piaggio P.XI RC.40 |
| Motorstyrka | 746 kW (1000 hk) |
| Prestanda | |
| Maximal hastighet | 490 km/h |
| Räckvidd vid maximal vikt | 1 640 km |
| Transporträckvidd | |
| Maximal flyghöjd | 8 000 m |
| Stigförmåga | |
| Dragkraft/viktförhållande | |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 3 × fasta framåtriktade Breda-SAFAT 12,7 mm ksp 1 × Breda-SAFAT 7,7 mm vridbar ksp bakåt |
| Bomber | 1 000 kg |
Breda Ba 88 Lince, italienskt markattackflygplan från andra världskriget.
Prototypen, som flög första gången i oktober 1936, visade stor potential. Bredas testpilot slog flera hastighetsrekord med den, men när man sedan kompletterade prototypen med den militära utrustningen sjönk prestandan så mycket att man var tvungen att göra flera ändringar i konstruktionen, bland annat så bytte man ut de ursprungliga Gnome-Rhône K-14-motorerna mot Piaggio-motorer istället.
Den 16 juni 1940 gjorde Ba 88:an sin första aktiva krigsinsats då 12 stycken utförde en attack mot ett flygfält på Korsika och tre dagar senare återvände 9 stycken plan och upprepade attacken. När man analyserade resultatet av de två attackerna framgick det att Ba 88:an bara hade ett begränsat värde som attackflygplan. Ännu sämre gick det när flygplanet började användas i nordafrika; sandfiltren som monterats på motorerna fick dessa att överhetta, vilket drastiskt minskade prestandan. En attack mot Sidi Barrani i september 1940 fick avbrytas då flygplanen varken kunde komma upp till rätt höjd, hålla formation eller hastighet.
Under november 1940 slutade man använda flygplanen i fält, strippade dem på all användbar utrustning och använde själva kroppen som skenmål vid flygfält. De Ba 88:or som fortfarande byggdes vid denna tidpunkt gick nästan direkt till skroten.
Tre stycken Ba 88:or byggdes 1942 som störtbombare, vingbredden ökades med 2 m och Fiat A.47-motorer användes, beväpningen utökades fram med ännu en kulspruta och en dykbroms installerades. Den nya varianten flygtestades av Luftwaffepiloter under 1943 och det var det sista som hördes om Ba 88:an.
[redigera] Källor
- Chant, Chris - Aircraft of World war II - Grange Books 2000 - ISBN 1-84013-336-8
- Mondey, David - The Hamlyn Concise Guide to Axis Aircraft of World War II - Chancellor press 2004 - ISBN 1-85152-966-7
