Björnloka

Från Wikipedia

?Björnloka

Systematik
Domän:	Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision:	Gömfröväxter Angiospermae
Klass:	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning:	Apiales
Familj:	Flockblommiga växter Apiaceae
Släkte:	Lokor Heracleum
Art:	Björnloka H. sphondylium
Vetenskapligt namn
§Heracleum sphondylium Auktor: L.


Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Björnloka (Heracleum sphondylium) är lätt igenkänd bland de mer storväxta flockblommiga växterna genom sina gröngula kronblad och breda bladflikar, i synnerhet hos de nedre bladen. Delfrukterna, som är starkt plattade, känns igen på de breda oljegångarna, som inte når ner till fruktens bas. Örtståndet är beklätt av styva hår, men de unga bladen kan dock användas som kål eller spenat. Det berättas, att man förr även använde avkoket av denna växt, som är ganska sockerrik, till bryggande av mjöd och likör. Björnlokan kan orsaka stor sveda om den kommer i kontakt med huden hos människor. Björnloka och jätteloka innehåller furokumariner som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning (fototoxisk reaktion). Förgiftningar genom förtäring av växten är inte kända hos människa. Förgiftningssymptom: Brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden.

ÅTGÄRD: Tvätta med tvål och vatten. Skydda huden mot solljus under minst en vecka.

Björnlokan är en stor, grov och flerårig ört, som tämligen allmänt förekommer på ängar och vägkanter genom större delen av Sveriges floraområde, ungefär upp till polcirkeln. Den blommar under högsommaren.