Bengt Wilhelm Carlberg

Från Wikipedia

Bengt Wilhelm Carlberg, född 1696 i Göteborg, död där 1778, arkitekt och fortifikationsofficer, stadsarkitekt i Göteborg. Bror till Johan Eberhard Carlberg, far till Carl Wilhelm Carlberg.

Carlberg blev konduktör vid fortifikationen och placerades 1713 på Nya Elfsborg samt var 1718-21 som löjtnant anställd vid fältstaten. Han bevistade hela belägringen av Fredrikshald och fick förtroendet att motta Karl XII:s lik, "då det skulle under inkognito föras ur approcherna till högkvarteret Tistedalen". Om denna förrättning skrev han en (i senare tider tryckt) berättelse, vilken lämnade stöd åt antagandet att kungen föll för en lönnmördares hand. Carlberg byggde även några skansar i Bohuslän.

Med bibehållande av officerstjänsten blev han 1727 stadsarkitekt i Göteborg, och 1728 följde han kung Fredrik I till Alingsås, där han planlade den nya staden. På Krigskollegiums befallning uppgjorde han ritningar till bl.a. arsenalen i Jönköping, och 1742 utförde han undersökning angående en föreslagen "durchfart" mellan Vänern och Göta älv. Han blev 1733 kapten, 1742 major, 1754 generalkvartermästarlöjtnant och 1762 överste.

Carlberg förestod bland annat en betydande ombyggnad av Örgryte gamla kyrka 1730-35; kyrkans södra utbyggnad ritades 1775 av sonen Carl Wilhelm Carlberg, som även ritade altaruppsatsen. Bland Carlbegs övriga byggnadsverk i Göteborg nämns kupolen till den domkyrka, som förstördes i den stora eldsvådan 1802, och Ostindiska kompaniets hus (ritningarna ändrades dock något av Carl Hårleman).