Bävergäll
Från Wikipedia
Bävergäll, gulaktigt sekret ej lösligt i vatten (i torkad form är det ett kristtallint ämne som löses i alkohol) med stark doft som bävern avsöndrar från ett speciellt par analkörtlar, ofta kallade gällpungar. Gället utnyttjas för doftmarkeringar inom reviret. Bävergäll var tidigare ett eftersökt naturmedel. Det innehåller salicylsyra och såldes på apoteken. Anledningen till att bävern, genom jakt, utrotades i Sverige på 1800-talet var till stor del på grund av gället. Apoteken gav motsvarande två månadslöner för ett par gällpungar. Gället är en av fyra doftråvaror från djurriket som använts av parfymindustrin. De tre andra är ambra, mysk och sibetolja.
Numera används bävergäll som snapskrydda. Då får man så kallad "Bäverhojt". Den bäverstam som finns i dag, mer än 100 000 individer i Sverige, härstammar från bävrar som importerades från Norge på 1920-talet.
[redigera] Medicinsk användning
Enligt "Bevern" (Rosell & Pedersen 1999) kände redan Hippokrates till bävergällens verkningar och det finns dokumenterat runt 200 recept på mediciner med bävergäll från 1600- och 1700-talen. Allt från att bota feber och tandvärk till förhindrande av sinnessjukdom ansågs bävergällen göra. Om man hade gikt skulle bävergäll och vin blandas och strykas på drabbad kroppsdel. Gällen kunde dräpa löss, stoppa hicka, vara potenshöjande och fungera som preventivmedel.
[redigera] Handel i bävergäll
Bävergällen har varit eftertraktad genom tiderna, och betingat ganska höga priser. Runt 1830 betalades 4-7 rikssdaler för ett par bävergällpungar på ca 15,5 g i Sverige. (En dräng tjänade 3 riksdaler per månad...) I Sibirien lär ett par torkade bävergällpungar vara värda 10 renskinn eller 20 fjällrävsskinn. På senare tid finns det åtminstone en hotellägare i norra Sverige som har köpt in bävergällspungar för 50 kr paret, för att lägga i sprit och göra jägardrinkar av...
