Axel Johan Erik Krook

Från Wikipedia

Axel Johan Erik Krook, född 9 augusti 1831 i Sölvesborg, död 26 april 1893, publicist och författare.

Han blev 1850 student i Lund, ämnade utbilda sig till läkare och tog även en med. filos. examen, men hans intressen distraherades av skönlitterära och politiska frågor, och han avbröt på grund av bristande medel sina studier och blev 1854 medarbetare i ett par ultraradikala huvudstadsblad ("Allmänna tidningen" och "Folkets röst") samt prövade även sina krafter som sagoförfattare i H. C. Andersens stil (Skogsflickans sagor, 1854, Elfdrottningens sagor, 1856) och som vådevillförfattare (Blekingsflickan, Tiggarflickan eller En julafton i Blekinge, med flera).

1855 fick han anställning hos telegraverkets och kom 1859 till Göteborg, där han var bosatt till sin död; vid sidan av sin telegraftjänst började han skriva i pressen, särskilt i "Göteborgsposten", där han 1860 anställdes som fast medarbetare, då han lämnade telegrafverkets tjänst. K., som 1860-73 författade en stor del av tidningens ledande artiklar, hyllade till en början den skandinaviskt liberala uppfattning, som även tog sig uttryck i August Sohlmans "Aftonblad", och var bland annat anhängare av den norska ståndpunkten i ståthållarfrågan samt motståndare till De Geers försiktiga politik i den danska frågan 1863-64; senare drogs tidningen allt mera över till en konservativ ståndpunkt, särskilt sedan den 1873 fått en ny politisk redaktör, då K. mera ägnade sig åt de litterära och finansiella artiklarna samt åt utrikesavdelningen.

Förutom att han skrev för "Göteborgsposten" så gav han även under åren 1880-90 ut en egen protektionistisk halvveckotidning (Nya förposten). Dessutom var K. verksam på en hel del andra områden, deltog 1866 i stiftandet av Göteborgs arbetarförening och var dess förste ordförande under tio år, grundade 1871 Göteborgs folkbank, vars direktör han var till 1882, medverkade säsongen 1874-75 som estetisk direktör i ledningen av Göteborgs Stora teater och var en följd av år medlem av Göteborgs stadsfullmäktige. Dessutom författade han i "Svenska familj-journalen" och i kalendern "Svea" historiska bilder och dödsrunor, skrev enstaka dramatiska arbeten och noveller, varibland i anslutning till Viktor Rydberg den nyrationalistiska tendensnovellen Tro och otro (1864), samt även ett par biografier över Sokrates och Paulus under gemensamhetstiteln Fritänkare (1867); han var även en flitig översättare, bland annat av Fritz Reuters arbeten. Denna mångskiftande verksamhet hade ett visst drag av ytlighet och led även av andra brister, men säkert är, att den svenska pressen tills dess haft få personer, som kunnat tävla med K. i mångsidighet, vaket intresse eller arbetsiver.