Ahriman
Från Wikipedia
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: Tar ställning för antroposofi utan tydlig referatstil Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Ahriman var i den medelpersiska Pahlavilitteraturen (ca 300 f.Kr. - 900 e.Kr.) en ond utåtriktad ande.
Ahriman samexisterade med den gode guden Ohrmuzd och balanserade dennes inflytande med sin handlingsfrihet. Världen är den materiella fälla som Ohrmuzd skapade åt Ahriman med människorna som sitt stöd. Här kämpar dessa två krafter mot varandra intill erans slut som markeras av Zarathustras födelse. I den avslutande drabbningen ska den ursprungliga rena och välsignade tillvaron upprättas.
[redigera] Ahriman inom Antroposofin
Ahriman nämns också inom Antroposofin. Där är han en motpol till Lucifer. Medan Lucifer lockar människan på avvägar genom att locka med "guld och gröna skogar" har Ahriman den mörkare sidan av det onda, han är den som råder över maskiner och det grymma.
I Steiners antroposofi ses Lucifer som den världskraft som i människan leder till högmod, självförhärligande, subjektivitet, idealisering och svärmeri - "varma" eller rentav överhettade tendenser. Inflammationssjukdomar är fysiska uttryck för denna kraft. Ahriman å andra sidan är den världskraft som i människan skapar ångest, depression, cynism, uppgivenhet, kollektivism (och därmed i princip alla "ismer") - "kalla" eller rentav frysande tendenser. I patologin räknar man alla sklerotiserande sjukdomar och även cancer som symtom på ahrimans inflytande. Men utan Lufifer skulle vi inte ha konst och religion, utan Ahriman skulle vi inte ha vetenskap och teknologi. Detta för att människan, enligt antroposofin, idag även har en "kristuskraft" inom sig som kan vända ont till gott och balansera ut "motståndarmakterna" (Lucifer och Ahriman) mot varandra genom kärlek (oavsett individens förhållande till formell religion).
