Boeing B-29 Superfortress
Från Wikipedia
Boeing B-29 Superfortress | |
---|---|
Beskrivning | |
Typ | Tungt bombflygplan |
Besättning | 10-11 |
Första flygning | 21 september 1942 |
I aktiv tjänst | 1944- |
Varianter | |
Tillverkare | Boeing Military Airplane Comp |
Generella egenskaper | |
Längd | 30,18 m |
Spännvidd | 43,05 m |
Höjd | 9,02 m |
Vingyta | 161,3 m2 |
Tomvikt | 31 820 kg |
Lastförmåga | 24 430 kg |
Maximal startvikt | 56 250 kg |
Motor | 4 × Wright R-3350 18-cylindriga stjärnmotorer |
Motorstyrka | 4 x 2200 hk |
Prestanda | |
Maximal hastighet | 576 km/h |
Räckvidd vid maximal vikt | 9 400 km |
Transporträckvidd | |
Maximal flyghöjd | 9 700 m |
Stigförmåga | 4.5 m/s |
Dragkraft/viktförhållande | |
Beväpning | |
Kanoner / kulsprutor | En rörlig 20 mm M2 kanon tio rörliga 12,7 mm Browning kulsprutor |
Bomber | 9,000 kg standard last, kan modifieras för att bära två yttre 10 000 kg T-14 Earthquake bomber. |
Boeing B-29 Superfortress är det amerikanska bombplan, som vanligtvis sammankopplas med fällningen av atombomber över Hiroshima den 6 augusti och Nagasaki den 9 augusti 1945.
B-29 hade emellertid då använts i cirka ett år för att åsamka Japan skador på kommunikationer och industrier samt bombningar av civilbefolkningen. Nära 4 000 plan tillverkades. Dessa användes i stort sett endast i striderna i Stilla Havet. En av de stora fördelarna med B-29 var dess höjdprestanda, som minskade typens sårbarhet mot fiendens motåtgärder, bla luftvärnskanoner.