Barnflicka
Från Wikipedia
Barnflicka, tidigare även kallat barnjungfru eller barnpiga och numera ibland även på svenska kallat nanny, är en ung flicka eller kvinna som under en längre tid är anställd av en privat arbetsgivare med huvuduppgift att mot betalning ta hand om sin arbetsgivares barn i dennes hem. Ibland används även termen barnskötare, oftast om den anställde är lite äldre eller har genomgått särskild utbildning inom området, eller om barnen är yngre (ungefär upp till tre års ålder).
Barnflickor är sedan 1970-talet ganska ovanligt i vissa länder, till exempel Sverige, men det är betydligt vanligare i många andra länder. Betydligt vanligare i Sverige är barnvakt eller att man reser utomlands som au pair. År 1985 bildades International Nanny Association (INA).
Innehåll |
[redigera] Arbetetsuppgifter
Eftersom barnflickor vistas i arbetsgivarens hem, har arbetsgivaren betydande inflytande över deras arbete, även om det varierar mellan olika arbetsgivare hur barnflickor blir behandlade.
Barnflickor har oftast ingen utbildning för sitt arbete, vilket däremot en så kallad nanny ofta har. Graden av självständighet i arbetet beror bland annat på utbildning och erfarenhet; det förekommer att de arbetar på direkta direktiv och instruktioner från arbetsgivaren. Vissa barnflickor arbetar parallellt med skolgång vid till exempel gymnasieskola, högskola eller universitet. Oftast är barnen som barnflickan tar hand om under 12 år.
Precis som med de flesta andra husligt anställda varierar förhållandena. Lönen är oftast relativt låg. Många barnflickor är inneboende, och har fria måltider. Inneboende barnflickor har ibland fria kläder, vilket kan betyda att de använder särskilda arbetskläder eller uniform under all vistelsetid i arbetsgivarens hem.
En inneboende barnflicka bor ofta i ett rum i arbetsgivarens bostad, vilket i Sverige tidigare kunde kallades jungfrukammare. Där kan de sova på nätterna, tillbringa ledig tid och vila på raster, men får många gånger inte ta in vänner.
Vad gäller minimiålder varierar det från stat till stat, beroende på bland annat olika arbetsmarknadslagstiftning. De flesta länder har minimiåldern 18 år för en au pair[1]. Vanliga barnflickor kan ofta påbörja sitt arbete i mitten eller slutet av tonåren. Förr kunde en barnflicka på många håll ibland bara vara 12-13 år, och kan så fortfarande vara i fattigare länder.[källa behövs] Även andra arbetsuppgifter, till exempel städning, kan beroende på arbetsgivare förekomma för en barnflicka.
[redigera] Nanny
I bland annat de engelskspråkiga delarna av världen är en nanny en form av barnflicka som oftast är i åldern 20-30 år. Även här varierar förhållandena från familj till familj. En nanny brukar vara något högre utbildad och har ofta högre "status" hos arbetsgivaren än till exempel en vanlig barnflicka, hembiträde eller en betjänt. Detta blir synligt framför allt i de fall då arbetsgivaren har anställt fler människor i husligt arbete. Lönen är dock oftast ganska låg även för en nanny. Vissa nannies bär uniform, andra inte. Termen nanny kan på svenska även användas då barnflickan blivit lite äldre, och inte längre betraktas som flicka.
[redigera] Barnpojke eller manny
Arbetet har oftast innehafts av kvinnor och flickor, och har så förblivit under största delen av 1900-talet. Män och pojkar som utför samma arbete som barnflickor förekommer, men är ovanliga även om de blivit något vanligare. Egentlig beteckning för manliga barnflickor saknas i svenska språket. Förslag som framkommit är barnpojke eller manny (från engelskans nanny).
[redigera] Klädsel och uppförande
 |
Denna artikel eller stycke har ansetts innehålla text med låg reell substans. Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information. |
 |
Artikeln eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter. |
Det förekommer att arbetsgivare tilldelar en barnflicka, särskilt om hon är inneboende, en uniform som arbetskläder då hon arbetar eller visatas i arbetsgivarens hem samt utanför det om hon är i arbete, eller andra kläder som arbetsgivaren bestämt att barnflickan skall ha på sig. Till exempel kan arbetsgivaren bestämma att den unga inneboende barnflickan skall ha på sig till exempel vit blus eller skjorta, svart kjol med vitt skärp, eller en klänning, samt vitt förkläde och svarta skor, vilket får agera "barnflickdräkt". Bland många av de anställda är detta mindre populärt. För en privatanställd som benämns "barnskötare" är det ofta traditionell barnsköterskedräkt som gäller.
Förutom klädseln har många arbetsgivare även andra krav på en barnflicka, till exempel att hon uppträder artigt och trevligt, och niger sig för arbetsgivarna och arbetsgivarnas gäster.
Särskilda "barnflickkläder" har dels som syfte att barnflickan "skall se prydlig ut", men kan också användas psykologiskt av arbetsgivare som vill ha stark kontroll över barnflickan då hon arbetar, då de hävdar att barnflickan bättre "vet sin plats" om hon arbetar i "barnflickkläder" istället för "egna kläder". Förklädet har ofta både skyddande och dekorativt syfte.
Dessutom menar vissa arbetsgivare att framför allt unga flickor i tonåren eller 20-årsåldern bättre koncentrerar sig på arbetet eftersom de inte tänker på mode och utseende om de måste bära särskilda kläder, och finns flera husligt anställda som bor i arbetsgivarens hem tävlar de då inte om kläder och mode om de anställda måste bära sådana kläder. Dessutom kan arbetsgivarna hålla nere lönerna något om hembiträdet/barnflickan tillbringar mycket tid i arbetsgivarens hem, eftersom pengar till inköp av privata kläder inte blir särskilt aktuellt om de måste ha på sig särskilda kläder.
Många menar även att det blir lättare för barnen i arbetsgivarens familj att skilja på familjemedlem och tjänstefolk om tjänstefolket bär särskilda kläder i arbetsgivarens hem, samt att det starkt markerar skillnaden mellan arbetsgivare och tjänstefolk.
Att arbetsgivaren bestämde vilka kläder barnflickan skulle ha på sig då hon arbetade eller visatades i arbetsgivarens hem var vanligt ganska långt in på 1900-talet, framför allt bland de barnflickor som var inneboende, och det förekommer än i dag i vissa familjer, där arbetsgivaren är mer traditionell eller hård. På 2000-talet har dock många barnflickor större frihet och för många av dessa räcker det att bära kläder anpasade till arbetet. Eftersom konflikter kan uppstå vid anställningen ifall barnflickan vägrar bära arbetskläder eller uniform, är det viktigt att arbetsgivaren meddelar innan eller under anställningsintervjun om sin uppfattning om barnflickans arbetsklädsel.
[redigera] Källor
[redigera] Se även
Wikimedia Commons har media som rör Barnflicka
