Alice Cooper
Från Wikipedia
| Alice Cooper | ||
|---|---|---|
.jpg/200px-Cooper,_Alice_(2007).jpg) Alice Cooper 2007
|
||
| Information | ||
| Födelsenamn | Vincent Damon Furnier | |
| Född | 4 februari 1948 | |
| Bakgrund |  Detroit, Michigan, USA |
|
| Genre | Hårdrock Glam rock Garagerock Heavy metal Skräckrock |
|
| Roll | Sångare, låtskrivare | |
| Aktiva år | 1964 - | |
| Hemsida | alicecooper.com alicecooper.se | |
Alice Cooper, född som Vincent Damon Furnier 4 februari 1948 i Detroit, Michigan, USA, amerikansk sångare och låtskrivare. Från början var "Alice Cooper" namnet på rockgruppen där Furnier var sångare, men 1974 ändrade han officiellt sitt namn till Alice Cooper.
Alice Cooper ses ofta som fadern till skräckrocken. Han är mycket uppmärksammad för sina storslagna scenshower där rekvisitan bl.a. bestått av levande ormar, giljotiner, elektriska stolar, monster och bödlar. Han hämtade bland annat inspiration från skräckfilmer och blandade in det i hårdrocken för att chockera. Hans skräckinjagande make-up vid liveframträdanden är också välkänt.
Många stora rockstjärnor i dag har nämnt Cooper som en stor inspiration, exempelvis artister som KISS, W.A.S.P., Marilyn Manson, Trent Reznor, Lordi och Rammstein.
Innehåll |
[redigera] Biografi
[redigera] Uppväxten
Alice Cooper föddes som Vincent Damon Furnier den 4 februari 1948 i Detroit, Michigan. Hans far, Ether Moroni, var präst. Hans far dog 1988, men hans mor Ella Furnier lever fortfarande och bor i Arizona. Under Alices barndom flyttade hans familj mycket. Han fick bo i städer som Detroit och Los Angeles en kortare tid. Den 4 juli 1961 skedde något nästan kostade Furnier livet. Han var då 13 år gammal och bodde i Pheonix. Efter att ha varit i kontakt med en död ko, blev Furnier mycket sjuk. Han hade drabbats av någon form av mask i magen och rasade i vikt. Det såg mycket mörkt ut för en tid, men otroligt nog blev den unge Vincent frisk. Han hade tappat ungefär halva sin vikt och när det var som värst vägde han bara omkring 30 kg.
[redigera] 1960-talet: Början
Bandet Alice Cooper började i slutet av sextiotalet som The Nazz, och bestod av gitarristerna Michael Bruce och Glen Buxton, basisten Dennis Dunaway, trummisen Neal Smith och Furnier på sång. Bandet hade formats genom gymnasieuppsättningar som The Earwigs och Spiders. The Nazz spelade in några demolåtar och bytte namn till Alice Cooper då de fick veta att Todd Rundgren redan hade ett band som hette The Nazz. Namnet Alice Cooper har fått många övernaturliga förklaringar: bland annat att Alice Cooper skulle vara Furniers spiritistiska dubbelgångare eller att den var den sista häxan som brändes på bål i England. Men Cooper har senare sagt att han främst inspirerades av Bette Davis' rollfigur i Vad hände med Baby Jane?. Han tyckte att klangen i namnet Alice Cooper påminde om den i Bette Davies och Baby Jane.
1968 flyttade gruppen till Los Angeles. Här anställde de Shep Gordon som manager och skrev på ett kontrakt med Frank Zappas skivbolag. På bolaget gav de ut skivorna Pretties for You och Easy Action, samt två livealbum. Bandet och dess två första skivor, fick ett ljummet mottagande av såväl kritiker som publik. Alice Coopers musik och scenshow var någonting nytt som flower power-publiken hade svårt att svälja.
[redigera] 1970-1972: Bandet slår igenom
1970 lämnade bandet Los Angeles och flyttade till Alice Coopers födelsestad Detroit, där showen genast gick hem mycket bättre. Det var under den här tiden som de teatraliska elementen med blod och död började komma in i showen. Det var också kring denna tid som den legendariska incidenten med en höna inträffade på scenen. En medlem ur publiken kastade upp en levande höna på scenen. Cooper, som trodde att hönan kunde flyga, kastade tillbaka den. Den landade naturligtvis i publiken, som upprymda slet fågeln i stycken. Pressen misstolkade händelserna och ryktet började sprida sig om "hönsdödar-Alice". Frank Zappa ringde upp Cooper för att fråga om det var sant att han hade slitit huvudet av hönan och druckit blodet. Cooper förklarade naturligtvis att så inte var fallet, varvid Zappa lär ha sagt: "Vad än du gör, säg ALDRIG att du inte har gjort det!"
Början av 70-talet blev genombrottet och något av en storhetstid för Alice Cooper. I Detroit fick de kontakt med en ung producent vid namn Bob Ezrin, som skulle komma att producera ett tiotal skivor för både bandet och artisten Alice Cooper. Cooper själv har sagt att Ezrin hade en mycket stor del i skapandet av musiken och speciellt imagen för bandet. År 1971 släppte de albumet Love it to Death som innehöll deras första större hit I'm Eighteen, en sång som idag är ett av Coopers mest uppskattade nummer. Albumet Killer följde med hits som Under My Wheels. Under den här tiden arbetade alltså bandet upp sin scenshow med tonvis av smink och feminina "glammiga" kläder, designade av modedesignern Cindy Dunaway. Det var också nu som de gotiska tortyrelementen kom upp på scenen.
1972 kom albumet School's Out där titelspåret School's Out blev det slutliga genombrottet för Alice Cooper, som bevisade för världen att de också kunde göra högklassig rockmusik vid sidan av showelementet. School's Out blev en megahit världen över. Med sina explosiva gitarriff, de tunga trummorna och den extatiska sången är låten än i dag ett säkert slutnummer på Alice Cooper-konserter och har funnit sin väg in på många samlingsskivor med historiens bästa rocksånger.
[redigera] 1973-1974: Bandets storhetstid
Nästa år släpptes bandets (och artisten Alice Coopers) kommersiellt mest framgångsrika skiva, Billion Dollar Babies, som genast ockuperade förstaplatsen både på USAs och Englands skivförsäljningslistor. För hiten Elected spelades en av historiens första musikvideor in, en video som fortfarande bland många anses vara en av de främsta musikvideorna. Här påföljde ännu hitsen Billion Dollar Babies, Hello Hooray och den välkända No More Mr. Nice Guy. Världsturnén som följde blev legendarisk. I många länder försökte regeringarna stoppa Alice Cooper från att komma till landet, vilket bara spädde på myten om monstret Alice Cooper och höjde publikens intresse. I London förbjöd man skivbolaget att göra någon som helst reklam för konserten, vilket resulterade i att Alice Cooper gjorde en gigantisk poster av Cooper iklädd endast en orm, satte fast den bak på en lastbil, som de sedan parkerade mitt i staden. 1974 nådde också showen nya höjder. Specialeffekterna var många och väl utförda. Bland annat lät Alice Cooper halshugga sig själv i en mycket realistisk giljotin med ett låtsashuvud, han hängdes i en galge och sattes i en elektrisk stol. Också Cooper i en tvångströja sjungande The Ballad Of Dwight Fry (efter skräckfilmsskådespelaren Dwight Fry) har blivit en klassiker.
Nu började också problem synas på bandkartan. Sedan Alice Coopers karriär inleddes hade bandet mer eller mindre utan uppehåll varit på turné då de inte spelat in nya skivor. Hela bandet hade stora alkoholproblem, även om ingen använde droger. Det tunga livet på resande fot drev medlemmarna att dricka allt mer och det slet på förhållanden inom gruppen. Dessutom började resten av bandet vara trötta på all teater och ville hellre koncentrera sig på musiken, medan Cooper själv ville utveckla de teatraliska elementen ytterligare. Journalisten Bob Greene följde med bandet under andra delen av deras turné 1973 och skildrade deras inbördes förhållanden i en bok som fick namnet Billion Dollar Baby. Även om boken inte kan sägas ha lett till att bandet splittrades så visade den de konflikter som fanns inom bandet och situationen blev inte bättre.
Sent år 1973 släppte bandet albumet Muscle of Love, men det blev en mindre framgång än tidigare album. Bandet splittrades vid tiden då samlingsplattan Alice Cooper's Greatest Hits släpptes 1974.
[redigera] 1975-1988: Solokarriärens topp och botten
Resten av bandet fortsatte med liten framgång under namnet Billion Dollar Babies, medan Furnier officiellt fick sitt namn ändrat till Alice Cooper och fortsatte en lyckad solokarriär. Hans första soloskiva, Welcome to My Nightmare från 1975 är av många ansedd som Alice Coopers bästa album någonsin. Konceptalbumet som beskriver en skräckfylld resa genom Coopers skräckfilmsliknande mardröm från insomnandet till uppvaknandet är en både idémässigt, musikaliskt och låtmässigt ett mästerverk. Cooper backades upp av kunniga musiker ur Lou Reeds band och soundet är brett och bitvis till och med jazzigt. På skivan medverkar gitarristerna Dick Wagner, och Steve Hunter, basisten Prakash John, keyboardisten Joseph Chrowski och trummisen Penti Glan. En av de mest minnesvärda sångerna är The Black Widow, som inleds med en lång monolog av skräckfilmslegenden Vincent Price, ett knep som den uttalade Alice Cooper-anhängaren Michael Jackson använde senare på låten Thriller. Skivan innehöll också hits som Steven (en återkommande karaktär i Coopers senare produktion), Department Of Youth, Only Women Bleed och titelspåret. Bland annat Slash har sagt att det är hans favoritskiva.
Cooper gav ännnu ut två mindre uppmärksammade soloskivor och ett livealbum i mitten av 70-talet. Vid det här laget hade Coopers alkoholproblem blivit så stora att han behövde professionell hjälp för att komma ur alkoholismen. Han checkade in på ett mentalsjukhus för att bli kvitt sitt beroende. När han kom upp skrev han om sina upplevelser på sjukhuset i den kritikerrosade skivan From the Inside. Enligt Alice är majoriteten av sångerna på skivan är baserade på personer han mötte under sin vårdtid.
Tyvärr lyckades Alice inte hålla sig nykter utan föll tillbaka i alkoholismen. Första hälften av åttiotalet blev en kommersiell besvikelse för Cooper. Skivorna Flush the Fashion, Special Forces, Zipper Catches Skin och DaDa visade upp en ej nykter Cooper som experimenterade med åttiotalssound och lämnade den klassiska bluesrocken bakom sig. I intervjuer har han sagt att han inte minns dessa album eller turnéerna. Det var dock under denna tid som Alice Cooper lyckades besegra sin alkoholism och också beslutade sig för att bli kristen. Kampen med alkohol och hans tro var två saker som var starkt förknippade. Cooper har senare sagt att han ansåg sig bli "helad" från sin alkoholism. Skivan Constrictor från 1986 blev en återvändning till det mer kända Cooper-soundet. Låten He's Back (The Man Behind the Mask) blev en hit då den användes som temamelodi i filmen Fredagen den 13:e del 6 - Jason lever, samt hamnade på första plats på singellistorna i Sverige. Både på Constrictor och skivan Raise Your Fist and Yell backas Cooper upp av bl.a. metalartisterna Kane Roberts (gitarr) och Kip Winger (bas).
[redigera] 1990-talet: Comebacken
Alice Coopers kommersiella comeback gjorde entré då han slog ihop påsarna med producenten och låtskrivaren Desmond Child och 1989 gav ut skivan Trash. Trash betydde dels en återvändo till rakare och renare rock, men Child lyckades samla ihop ett gäng musiker som bemästrade det populära rocksoundet som företräddes av bl.a. Bon Jovi och Aerosmith. Skivan blev en megasuccé och betydde Coopers comeback till de stora rampljusen. Poison blev Coopers störta hit någonsin. Andra hits från skivan var House Of Fire, Bed Of Nails och Only My Heart Talknin'. Framgången följdes av en storslagen världsturné.
Uppföljaren Hey Stoopid blev inte en lika stor framgång. Gästartister (bara för att nämna några) är: Stiv Bators (The Dead Boys), Jon Bon Jovi, Michael Anthony (Van Halen), Steve Lukather (Toto), Steven Tyler, Joe Perry och Tom Hamilton (alla tre från Aerosmith), Kane Roberts, Kip Winger, Mick Mars och Nikki Sixx från Mötley Crüe, Ozzy Osbourne, Slash och Steve Vai. 1992 framförde han låten Feed My Frankenstein från albumet i filmen Wayne's World där repliken "We're not worthy" än idag ropas till Alice Cooper.
1994 släppte Cooper skivan konceptskivan The Last Temptation, där han för första gången öppet talar om sin kristna tro. Skivan lekte med grunge-soundet och Chris Cornell från Soundgarden hjälpte till att skriva låtar. Låten Lost in America blev en mindre hit, men skivan som helhet blev ingen succé. Till skivan släpptes tre serietidningar som utvidgade konceptet på skivan. Mannen bakom tidningarna var serietidningslegenden Neil Gaiman.
[redigera] 2000-talet: En ny skräckrock
I mitten av nittiotalet återvände skräckrocken i form av band som White Zombie, Slipknot och Marilyn Manson. Efter fyra år av turnérande kontaktade Cooper år 2000 åter sin gamla producent Bob Ezrin och började ett nytt musikaliskt kapitel med konceptskivan Brutal Planet. Temat på skivan tangerar The Last Temptation, men koncentrerar sig mer på teknologins och krigens fasor och "utspelar sig" i en post-apokalyptisk framtid. Skivan är mörk och tung och drar tydliga influenser från moderna skräckrockare som Nine Inch Nails och Rob Zombie. Många gamla Cooper-fans kände inte igen "deras" Alice Cooper i det moderna soundet, men skivan lockade å andra sidan en ny, yngre publik. Musiker på skivan är bland annat Ryan Roxie (gitarr) Teddy Andreadis (keyboards) och Eric Singer (trummor). Skivan blev också till en storlsagen turné. Brutal Planet följdes upp av en liknande skiva i samma tema, Dragontown.
2003 och 2005 återvände Cooper till sitt mer avskalde 70-talssound med skivorna The Eyes of Alice Cooper och Dirty Diamonds. Under 2000-talet har Cooper ständigt varit på turné. Alice Cooper skulle ha släppt ett album våren 2007, men detta blev uppskjutet. Albumet kommer nu att släppas i Tyskland, Österike och Schweiz den 25 juli, resten av Europa den 28 juli och Nordamerika den 29 juli 2008.
[redigera] Privatliv
Under ett tag när Alice Cooper(gruppen) hade kontrakt med Frank Zappa, var Furniers flickvän Miss Christine(Christine Frka). Hon dog den 5 november 1972 av en överdos. En annan flickvän var Cindy Lang. De bodde tillsamman under några år. De gjorde slut 1975. Den 20:e mars 1976 gifte sig Alice Cooper med ballerina-instruktören Sheryl Goddard, som var med i Alice Coopers shower från 1975 till 1982. De har tre barn. Äldsta dottern; Calico Cooper(föddes 1981) som är en skådespelare, sångare och har varit med i Alice Coopers turnérande sedan 2000-talet; sonen Dashiel(föddes 1985) studerar och spelar i bandet Runaway Phoenix; och yngsta dottern Sonora(föddes 1993). Alice Cooper spelar golf. Han har 5 i handikapp och spelar 6 dagar i veckan. Han har en egen golftävling: Alice Cooper Celebrity AM Golf Tournament. Bortsett från musiken har han medverkat i filmer, är restaurangägare och är en populär radio DJ med programmen "Nights with Alice Cooper" och "Breakfast with Alice". Under första hälften av 1980-talet blev Alice Cooper kristen. Han har länge sagt att han inte vill bli "en kristen sångare", utan endast en sångare som råkar vara kristen. Därför talar han inte så ofta om sin religion. Men på senare tid har han dock vågat sig på att låta sin tro påverka musikskrivandet. Detta är mest uppenbart på skivan The Last Temptation, men man även på plattor som Brutal Planet och Dragontownkan man skönja ett krisitet budskap. Och i boken "Alice Cooper: Golf Monster", talar Alice öppet om sin kristna tro mer än någonsin tidigare.
[redigera] Medlemmar
[redigera] 1963-1972
|
[redigera] 1973
|
[redigera] 1974-1976
|
[redigera] 1977-1979
|
[redigera] 1980-1983
|
[redigera] 1984-1988
|
[redigera] 1989-1993
|
[redigera] 1994-2002
|
[redigera] 2003-2006
|
[redigera] 2007
- Alice Cooper (Sång)
- Jason Hook (gitarr)
- Eric Singer (trummor)
- Keri Kelli (gitarr)
- Eric Dover (bas)
[redigera] 2008
- Alice Cooper (sång)
- Eric Singer (trummor)
- Chuck Garric (bas)
- Damon Johnson (gitarr)
- Keri Kelli (gitarr)
[redigera] Diskografi
- 1969 – Pretties for You
- 1969 – Live at the Whiskey, 1969
- 1969 – Freak Out Song
- 1970 – Easy Action
- 1971 – Love It to Death
- 1971 – Killer
- 1972 – School's Out
- 1973 – Billion Dollar Babies
- 1973 – Live in Houston (Livealbum)
- 1973 – Muscle of Love
- 1974 – Alice Cooper's Greatest Hits
- 1975 – Welcome to My Nightmare
- 1976 – Alice Cooper Goes to Hell
- 1977 – Lace and Whiskey
- 1977 – The Alice Cooper Show (livealbum)
- 1978 – From the Inside
- 1980 – Flush the Fashion
- 1981 – Special Forces
- 1982 – Zipper Catches Skin
- 1983 – DaDa
- 1986 – Constrictor
- 1987 – Raise Your Fist and Yell
- 1989 – Trash
- 1991 – Hey Stoopid
- 1994 – The Last Temptation
- 1997 – A Fistful of Alice (livealbum)
- 1999 – The Life & Crimes of Alice Cooper (samlingsbox)
- 2000 – Brutal Planet
- 2001 – Dragontown
- 2003 – The Eyes of Alice Cooper
- 2005 – Dirty Diamonds
- 2008 – Along Came a Spider (Under produktion)
[redigera] DVD och VHS
- 1987 – The Nightmare Returns
- 1990 – Trashes the world
- 1991,2001 – Prime Cuts: The Alice Cooper Story (2-disc set 2001)
- 2000 – British Rock Symphony
- 2000,2003 – Brutally live (DVD+CD set 2003)
- 2005 – Live At Montreux (livealbum & DVD)
VHS
Alice Cooper: The Nightmare (1975)
Alice Cooper and Friends (1977)
The Strange Case of Alice Cooper (1979)
The Nightmare Returns (1987)
Video Trash (1989)
[redigera] Singlar
Reflected (1969)
Eighteen (1970)
Caught In A Dream (1971)
Under My Wheels (1971)
Be My Lover (1972)
School's Out (1972)
Elected (1972)
Hello, Hooray (1973)
No More Mr. Nice Guy (1973)
Billion Dollar Babies (1973)
Teenage Lament '74 (1973)
Muscle of Love (1974)
I'm Eighteen (Greatest Hits remix) (1974)
Only Women Bleed (1975)
Department of Youth (1975)
Welcome to My Nightmare (1975)
I Never Cry (1976)
You and Me (1977)
(No More) Love At Your Convenience (1977)
How You Gonna See Me Now (1978)
From the Inside (1979)
Clones (We're All) (1980)
Talk Talk (1980)
You Want It, You Got It (1981)
Seven & Seven Is (1982)
For Britain Only (1982)
I Am The Future (1982)
I Like Girls (1982)
I Love America (1983)
He's Back (The Man Behind the Mask) (1986)
Teenage Frankenstein (1987)
Freedom (1987)
Poison (1989)
Bed Of Nails (1989)
House Of Fire (1989)
Only My Heart Talkin' (1990)
Hey Stoopid (1991)
Love's a Loaded Gun (1991)
Feed My Frankenstein (1992)
Lost in America (1994)
It's Me (1994)
Gimme (2000)
[redigera] Citat
- "Saying you don't like Alice is like saying you don't like Boa Constrictors"
- "Without Alice there would be no goth, no punk and no glam"
- "The conviction of goth, is Alice Cooper"
- "Drinking beer is easy. Trashing your hotel room is easy. But being a Christian, that's a tough call. That's real rebellion!"
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Alice Cooper
- Alice Coopers officiella webbplats
- Alice Coopers restaurangs officiella webbplats
- Alice Coopers webbplats för välgörenhet
- Alice Coopers webbplats för årlig golftävling
 |
Denna artikel innehåller inga källhänvisningar. Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort. |
| Alice Cooper |
|---|
| Pretties for You | Live at the Whiskey, 1969 | Easy Action | Love It to Death | Killer | School's Out | Billion Dollar Babies | Muscle of Love | Alice Cooper's Greatest Hits | Welcome to My Nightmare | Alice Cooper Goes to Hell | Lace and Whiskey | The Alice Cooper Show | From the Inside | Flush the Fashion | Special Forces | Zipper Catches Skin | DaDa | Constrictor | Raise Your Fist and Yell | Trash | Hey Stoopid | The Last Temptation | A Fistful of Alice | The Life & Crime of Alice Cooper | Brutal Planet | Dragontown | The Eyes of Alice Cooper | Dirty Diamonds |
