Botho zu Eulenburg

Från Wikipedia

Botho zu Eulenburg, greve, preussisk statsman, född 1831, död 6 november 1912 i Berlin.

Eulenburg var 1865-70 medlem av preussiska deputeradekammaren samt invaldes 1867 i nordtyska riksdagen. Ehuru tillgiven de konservativas uppfattning, var han högt aktad även av de liberala. Efter att ha beklätt åtskilliga poster inom den högre administrationen utnämndes han 1878, efter sin släkting Friedrich Albert zu Eulenburg, till inrikesminister. Utarbetandet av socialistlagen, vilken trädde i kraft 22 oktober 1878, var hans första verk som minister. På grund av meningsskiljaktigheter med Bismarck, som ej fann honom nog hårdhänt, avgick han 1881 och blev överpresident i provinsen Hessen-Nassau. Han utnämndes 1892 till preussisk ministerpresident, sedan Caprivi nedlagt detta ämbete, och övertog i augusti samma år även inrikesportföljen. Stridigheter mellan honom och rikskansleren Caprivi rörande den s. k. omstörtningslagen föranledde bägges avgång, 26 oktober 1894. Från 1899 var Eulenburg medlem av preussiska lantdagens herrehus.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).