Byråkrati

Från Wikipedia

Byråkrati är den struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en vanligen större organisation. En person som ingår i en byråkrati kan kallas byråkrat. I nedsättande bemärkelse betyder termen ämbetsmannavälde. Även om alla större organisationer har någon form av struktur som kan kallas byråkrati, används termen ofta i nedsättande bemärkelse om administrativa apparater som uppfattas som alltför omfattande eller ineffektiva.

Ursprungligen utvecklades denna organisationsform teoretiskt av Max Weber, som den utopiska organisationen där makt och position fördelas enligt kompetens och inte enligt nepotistiska mått. Den byråkratiska organisationen karakteriseras av hög decentralisering av små beslut, men hög centralisering av stora beslut. Ett annat karaktärsdrag är kategoriseringen av kunder och en rutinmässig behandlig av dessa. Två typiska företagsbranscher som hittills har visat sig kräva byråkratisk struktur för att fungera effektivt är banker och försäkringsbolag.

Termen byråkrati används särskilt i informella sammanhang ofta i negativ bemärkelse och betecknar då det tillstånd som inträder då beslut i en organisation tenderar att fattas av ämbetsmän efter vissa rutiner, snarare än av de som är utsedda att agera beslutsfattare. Ett tecken på byråkrati är närvaron av alldeles för många blanketter, antingen av papper eller på en webbplats, och att alla man försöker vända sig till hävdar att problemet skall lösas av någon annan. Ett annat tecken på byråkrati kan vara till exempel när anställda på ett företag stelbent hänvisar till ett internt regelverk snarare än behandlar sina kunder på ett sådant sätt att företaget inte riskerar dåligt rykte.

Ekonomiskt kan byråkrati som en organisationsform skiljas från en privat firma på den viktiga punkten att en byråkrati inte producerar för vinst eller tar betalt för sina tjänster.^{[källa behövs]} Detta gör att en byråkrati har två inbyggda brister inuti sig: de som driver firman har inte ett ekonomiskt sätt att ta reda på om konsumenterna vill ha det de producerar och de har inte ett ekonomiskt incitament att producera saker som konsumenterna vill ha. Dessa problem förvärras när dessa institutioner producerar för staten och inte för marknaden, då staten är en byråkratisk institution som inte heller har några ekonomiska sätt att veta vad den ska producera för att göra kunderna glada, vilket innebär att den inte heller vet vilka medel den ska använda för att uppnå detta.^{[källa behövs]}

Författaren Franz Kafka gestaltade ofta den enskildes maktlöshet gentemot en anonym byråkrati i sina böcker, i synnerhet i det kända verket Processen.